1 Corinthians 7
1 And concerning the things of which you wrote to me: [it is] good for a man not to touch a woman,
Nu, der I mig om skrefven, svarar jag. Det är mannenom godt, att han intet befattar sig med hustru.
2 and because of the whoredom let each man have his own wife, and let each woman have her proper husband;
Dock likväl, till att undfly boleri, hafve hvar och en sina hustru, och hvar och en sin man.
3 to the wife let the husband render the due benevolence, and in like manner also the wife to the husband;
Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet, och sammalunda hustrun mannen.
4 the wife does not have authority over her own body, but the husband; and in like manner also, the husband does not have authority over his own body, but the wife.
Hustrun hafver icke sjelf magt öfver sin egen kropp, utan mannen; sammalunda mannen hafver icke magt öfver sin egen kropp, utan hustrun.
5 Do not defraud one another, except by consent for a time, that you may be free for fasting and prayer, and again may come together, that Satan may not tempt you because of your self-indulgence;
Drager eder icke undan för hvarannan, utan det sker med begges edra samtycko, till en tid, att I mågen hafva tom till fasto och böner; och kommer så igen tillsammans, att djefvulen icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.
6 and this I say by way of concurrence—not of command,
Men sådant säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud;
7 for I wish all men to be even as I myself [am]; but each has his own gift of God, one indeed thus and one thus.
Utan jag ville heldre, att alla menniskor voro såsom jag är; men hvar och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den ene så, den andre så.
8 And I say to the unmarried and to the widows: it is good for them if they may remain even as I [am];
Dem ogiftom och enkom säger jag: Godt är dem, om de blifva såsom ock jag.
9 and if they do not have continence—let them marry, for it is better to marry than to burn;
Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna.
10 and to the married I announce—not I, but the LORD—do not let a wife separate from a husband:
Men dem giftom bjuder icke jag, utan Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen.
11 but, and if she may separate, let her remain unmarried, or let her be reconciled to the husband, and do not let a husband send a wife away.
Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen öfvergifve icke hustruna.
12 And to the rest I speak—not the LORD—if any brother has an unbelieving wife, and she is pleased to dwell with him, do not let him send her away;
Dem androm säger jag, icke Herren: Om så är, att en broder hafver ena otrogna hustru, och hon hafver vilja till att bo med honom; skilje då han icke henne ifrå sig.
13 and a woman who has an unbelieving husband, and he is pleased to dwell with her, do not let her send him away;
Och om en qvinna hafver en otrogen man, och han hafver vilja till att blifva när henne; skilje icke då honom ifrå sig.
14 for the unbelieving husband has been sanctified in the wife, and the unbelieving wife has been sanctified in the husband; otherwise your children are unclean, but now they are holy.
Ty den otrogne mannen är helgad genom hustruna, och den otrogna hustrun är helgad genom mannen; annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.
15 And if the unbelieving separates himself—let him separate himself: the brother or the sister is not under servitude in such [cases], and in peace has God called us;
Om ock den otrogne vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fallom; utan i frid hafver Gud kallat oss.
16 for what, have you known, O wife, whether you will save the husband? Or what, have you known, O husband, whether you will save the wife?
Ty huru vetst du, qvinna, om du kan göra mannen salig? Eller huru vetst du, man, om du kan göra hustruna saliga?
17 If not, as God distributed to each, as the LORD has called each—so let him walk; and thus I direct in all the assemblies:
Dock såsom Gud hafver hvarjom och enom utdelat. Hvar och en, såsom Herren honom kallat hafver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla församlingar.
18 being circumcised—was anyone called? Do not let him become uncircumcised; in uncircumcision was anyone called? Do not let him be circumcised;
Är någor omskoren kallad, han begäre icke förhud; är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.
19 the circumcision is nothing, and the uncircumcision is nothing—but a keeping of the commands of God.
Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud.
20 Each in the calling in which he was called—in this let him remain;
Hvar och en blifve uti den kallelse, i hvilka han kallad är.
21 a servant—were you called? Do not be anxious; but if also you are able to become free—use [it] rather;
Äst du kallad i träldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det heldre;
22 for he who [is] in the LORD—having been called a servant—is the LORD’s freedman: in like manner also he the freeman, having been called, is servant of Christ:
Ty den som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans fri; sammalunda ock den som kallad är i frihet, han är Christi egen vorden.
23 you were bought with a price, do not become servants of men;
I ären dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar.
24 each, in that in which he was called, brothers, in this let him remain with God.
Hvar och en, käre bröder, der han uti kallad är, der blifve han uti när Gudi.
25 And concerning the virgins, I do not have a command of the LORD; and I give judgment as having obtained kindness from the LORD to be faithful.
Men om jungfrur hafver jag icke Herrans bud; utan jag säger mina mening, såsom den der barmhertighet fått hafver af Herranom, till att vara trogen.
26 I suppose, therefore, this to be good because of the present necessity, that [it is] good for a man that the matter be thus:
Så menar jag nu sådant vara godt, för den nöd som förhanden är, att menniskone skall godt vara så blifva.
27 Have you been bound to a wife? Do not seek to be loosed; have you been loosed from a wife? Do not seek a wife.
Äst du vid hustru bunden, begära icke skiljas vid henne; äst du ock utan hustru, så begära icke hustru.
28 But, and if you may marry, you did not sin; and if the virgin may marry, she did not sin; and such will have tribulation in the flesh: and I spare you.
Men gifter du dig, syndar du intet, och om en jungfru gifter sig, syndar hon intet; dock varda sådana lidande lekamlig bekymmer; men jag skonade eder gerna.
29 And this I say, brothers, the time from now on is having been shortened—that both those having wives may be as not having;
Men det säger jag: Käre bröder, tiden är kort. Öfver detta: De som hustrur hafva, vare såsom de inga hade;
30 and those weeping, as not weeping; and those rejoicing, as not rejoicing; and those buying, as not possessing;
Och de som gråta, såsom de intet greto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet;
31 and those using this world, as not using [it] up; for the [present] form of this world is passing away.
Och de som bruka denna verldena, såsom de brukade icke; ty denna verldenes väsende förgås.
32 And I wish you to be without anxiety; the unmarried is anxious for the things of the LORD, how he will please the LORD;
Men jag ville gerna, att I voren utan omsorg. Den der ogift är, han aktar det Herranom tillhörer, huru han skall täckas Herranom.
33 and the married is anxious for the things of the world, how he will please the wife.
Men den som gifter sig, han aktar hvad verldene tillhörer, att han skall behaga hustrune.
34 The wife and the virgin have been distinguished: the unmarried is anxious for the things of the LORD, that she may be holy both in body and in spirit, and the married is anxious for the things of the world, how she will please the husband.
Och det är skilnad på en qvinna, och en jungfru; den som ogift är, hon aktar det Herranom tillhörer, att hon skall blifva helig både till kropp och till anda; men den som gifter sig, hon aktar det verldene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom.
35 And this I say for your own profit: not that I may cast a noose on you, but for the seemliness and devotedness to the LORD, undistractedly,
Men detta säger jag till det som eder kan gagneligit vara, och icke att jag vill kasta band på eder; utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och blifva vid Herran, utan allt hinder.
36 and if anyone thinks [it] to be unseemly to his virgin, if she may be beyond the bloom of age, and it ought to be so, what he wills let him do; he does not sin—let him marry.
Men om någor låter sig tycka, att det icke väl skickar sig med hans jungfru, sedan hon väl manväxt är, och det vill icke annars vara, så göre som han vill, han syndar intet; han låte henne gifta sig.
37 And he does well who has stood steadfast in the heart—not having necessity—and has authority over his own will, and he has determined this in his heart—to keep his own virgin;
Men om en sätter sig fast före, efter han onödd är, och hafver sin fria vilja, och besluter detta i sitt hjerta, att låta sina jungfru så blifva, han gör väl.
38 so that both he who is giving in marriage does well, and he who is not giving in marriage does better.
Den nu utgifter henne, han gör väl; men den icke utgifter henne, han gör bätter.
39 A wife has been bound by law [for] as long [a] time as her husband may live, and if her husband may sleep, she is free to be married to whom she will—only in the LORD;
Hustrun är bunden till lagen, så länge hennes man lefver; men när hennes man är afsomnad, är hon fri att gifva sig enom androm, hvem hon vill; dock att det sker i Herranom.
40 and she is happier if she may so remain—according to my judgment; and I think I also have the Spirit of God.
Men saligare är hon, om hon så blifver, efter mitt sinne; jag menar, att jag ock hafver Guds Anda.
