1 Corinthians 14
1 Pursue love, and earnestly seek the spiritual things, and rather that you may prophesy,
Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
2 for he who is speaking in an [unknown] tongue—he does not speak to men, but to God, for no one listens, and he speaks secrets in spirit;
Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.
3 and he who is prophesying to men speaks edification, and exhortation, and comfort;
Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.
4 he who is speaking in an [unknown] tongue, edifies himself, and he who is prophesying, edifies the Assembly;
Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den som profeterar, han uppbygger en hel församling.
5 and I wish you all to speak with tongues, and more that you may prophesy, for greater is he who is prophesying than he who is speaking with tongues, except one may interpret, that the Assembly may receive edification.
Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare icke därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon uppbyggelse.
6 And now, brothers, if I may come to you speaking tongues, what will I profit you, except I will speak to you either in revelation, or in knowledge, or in prophesying, or in teaching?
Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någon kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?
7 Yet the things without life giving sound—whether pipe or harp—if they may not give a difference in the sounds, how will be known that which is piped or that which is harped?
Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas på dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner som kunna skiljas från varandra?
8 For also, if a trumpet may give an uncertain sound, who will prepare himself for battle?
Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sig då redo till strid?
9 So also you, if you may not give speech easily understood through the tongue—how will that which is spoken be known? For you will be speaking to air.
Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.
10 There are, it may be, so many kinds of voices in the world, and none of them is unmeaning.
Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, och bland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.
11 If, then, I do not know the power of the voice, I will be a foreigner to him who is speaking, and he who is speaking is a foreigner to me;
Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.
12 so you also, since you are earnestly desirous of spiritual gifts, seek for the building up of the Assembly that you may abound;
Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.
13 for this reason he who is speaking in an [unknown] tongue—let him pray that he may interpret;
Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda.
14 for if I pray in an [unknown] tongue, my spirit prays, and my understanding is unfruitful.
Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.
15 What then is it? I will pray [in] the spirit, and I will also pray [with] understanding; I will sing psalms [in] the spirit, and I will also sing psalms [with] understanding;
Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.
16 since, if you may bless in spirit, he who is filling the place of the commoner, how will he say the Amen at your giving of thanks, since he has not known what you say?
Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.
17 For you, indeed, give thanks well, but the other is not built up!
Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. --
18 I give thanks to my God—more than you all with tongues speaking—
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;
19 but I wish to speak five words in an assembly through my understanding, that I also may instruct others, rather than myriads of words in an [unknown] tongue.
och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.
20 Brothers, do not become children in the understanding, but in the evil be children, and in the understanding become perfect;
Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.
21 in the Law it has been written, that, “With other tongues and with other lips I will speak to this people, and even so they will not hear Me, says the LORD”;
Det är skrivet i lagen: »Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren.»
22 so that the tongues are for a sign, not to the believing, but to the unbelieving; and the prophecy [is] not for the unbelieving, but for the believing.
Alltså äro »tungomålen» ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.
23 If, therefore, the whole assembly may come together to the same place, and all may speak with tongues, and there may come in commoners or unbelievers, will they not say that you are mad?
Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?
24 And if all may prophesy, and anyone may come in, an unbeliever or commoner, he is convicted by all, he is discerned by all,
Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad.
25 and so the secrets of his heart become visible, and so having fallen on [his] face, he will worship God, declaring that God really is among you.
Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».
26 What then is it, brothers? Whenever you may come together, each of you has a psalm, has a teaching, has a tongue, has a revelation, has an interpretation. Let all things be for building up;
Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse.
27 if anyone speaks an [unknown] tongue, by two, or at the most, by three, and in turn, and let one interpret;
Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.
28 and if there may be no interpreter, let him be silent in an assembly, and let him speak to himself, and to God.
Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud.
29 And prophets—let two or three speak, and let the others discern,
Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas.
30 and if [anything] may be revealed to another [who is] sitting, let the first be silent;
Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga.
31 for you are able, one by one, all to prophesy, that all may learn, and all may be exhorted,
Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade;
32 and the spiritual gift of prophets are subject to prophets,
och profeters andar äro profeterna underdåniga.
33 for God is not [a God] of tumult, but of peace, as in all the assemblies of the holy ones.
Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.
34 Your women, let them be silent in the assemblies, for it has not been permitted to them to speak, but to be subject, as the Law also says;
Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.
35 and if they wish to learn anything, let them question their own husbands at home, for it is a shame to women to speak in an assembly.
Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. --
36 Did the word of God come forth from you? Or did it come to you alone?
Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder?
37 If anyone thinks to be a prophet, or spiritual, let him acknowledge the things that I write to you—that they are commands of the LORD;
Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud.
38 and if anyone is ignorant—let him be ignorant;
Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.
39 so that, brothers, earnestly desire to prophesy, and do not forbid to speak with tongues;
Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål.
40 let all things be done decently and in order.
Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.
