1 Corinthians 14
1 Pursue love, and earnestly seek the spiritual things, and rather that you may prophesy,
Farer efter kärleken; vinnlägger eder om andeliga gåfvor; dock mest, att I propheteren.
2 for he who is speaking in an [unknown] tongue—he does not speak to men, but to God, for no one listens, and he speaks secrets in spirit;
Ty den som talar med tungomål, han talar icke menniskom, utan Gudi; ty ingen hörer dertill, utan han talar hemligit i Andanom.
3 and he who is prophesying to men speaks edification, and exhortation, and comfort;
Men den som propheterar, han talar menniskomen till förbättring, och till förmanelse, och till tröst.
4 he who is speaking in an [unknown] tongue, edifies himself, and he who is prophesying, edifies the Assembly;
Den som talar med tungomål, han förbättrar sig sjelf; men den som propheterar, han förbättrar församlingen.
5 and I wish you all to speak with tongues, and more that you may prophesy, for greater is he who is prophesying than he who is speaking with tongues, except one may interpret, that the Assembly may receive edification.
Jag ville väl, att I alle tala kunden med tungomål; men mycket heldre, att I propheteraden; ty den som propheterar han är större än den som med tungomål talar; utan han det uttyder, på det församlingen får någon förbättring.
6 And now, brothers, if I may come to you speaking tongues, what will I profit you, except I will speak to you either in revelation, or in knowledge, or in prophesying, or in teaching?
Men nu, käre bröder, om jag komme till eder, och talade med tungomål, hvad vore jag eder nyttig? Utan jag talar med eder, antingen med uppenbarelse, eller med förstånd, eller med prophetia, eller med läro?
7 Yet the things without life giving sound—whether pipe or harp—if they may not give a difference in the sounds, how will be known that which is piped or that which is harped?
Hafver sig dock så med de ting, som ljud göra ifrå sig, och dock intet lif hafva, såsom en pipa eller en harpa; då de icke gifva åtskiljeligit ljud ifrå sig, huru kan man veta, hvad pipadt eller harpadt är?
8 For also, if a trumpet may give an uncertain sound, who will prepare himself for battle?
Så ock, om en basun gifver en ovissa röst, ho gör sig då redo till strids?
9 So also you, if you may not give speech easily understood through the tongue—how will that which is spoken be known? For you will be speaking to air.
Så ock I, om I talen med tungomål, och icke talen det som förstås kan, huru skall man veta hvad taladt är? ty I talen i vädret.
10 There are, it may be, so many kinds of voices in the world, and none of them is unmeaning.
Så mångahanda slag är på rösterna i verldene, och ingen af dem är otydelig.
11 If, then, I do not know the power of the voice, I will be a foreigner to him who is speaking, and he who is speaking is a foreigner to me;
När jag nu icke vet uttydningen på rösten, blifver jag honom, som talar, Barbarisk; och den, som talar, blifver för mig Barbarisk.
12 so you also, since you are earnestly desirous of spiritual gifts, seek for the building up of the Assembly that you may abound;
Sammalunda ock I, medan I faren efter andeliga gåfvor, vinnlägger eder om församlingens bästa, att I nog hafven.
13 for this reason he who is speaking in an [unknown] tongue—let him pray that he may interpret;
Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.
14 for if I pray in an [unknown] tongue, my spirit prays, and my understanding is unfruitful.
När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt.
15 What then is it? I will pray [in] the spirit, and I will also pray [with] understanding; I will sing psalms [in] the spirit, and I will also sing psalms [with] understanding;
Huru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.
16 since, if you may bless in spirit, he who is filling the place of the commoner, how will he say the Amen at your giving of thanks, since he has not known what you say?
När du nu välsignar i andanom, huru skall då den, som står i dens olärdas stad, svara dig Amen på din tacksägelse; efter han icke förstår hvad du säger?
17 For you, indeed, give thanks well, but the other is not built up!
Du säger väl en god tacksägelse; men den andre varder deraf intet förbättrad.
18 I give thanks to my God—more than you all with tongues speaking—
Jag tackar min Gud, att jag talar mer med tungomål, än I alle.
19 but I wish to speak five words in an assembly through my understanding, that I also may instruct others, rather than myriads of words in an [unknown] tongue.
Men jag vill heldre tala i församlingene fem ord med mitt sinne, på det jag undervisa må andra, än eljest tiotusend ord med tungomål.
20 Brothers, do not become children in the understanding, but in the evil be children, and in the understanding become perfect;
Käre bröder, varer icke barn i förståndet, utan varer barn i ondskone; men i förståndet varer fullkomlige.
21 in the Law it has been written, that, “With other tongues and with other lips I will speak to this people, and even so they will not hear Me, says the LORD”;
I lagen är skrifvet: Jag vill tala med andra tungor, och med andra läppar till detta folk, och de skola dock icke än så höra mig, säger Herren.
22 so that the tongues are for a sign, not to the believing, but to the unbelieving; and the prophecy [is] not for the unbelieving, but for the believing.
Så äro nu tungomålen för ett tecken, icke dem som tro, utan dem som icke tro; men prophetien är tvärtemot, icke dem som otrogne äro, utan dem som trogne äro.
23 If, therefore, the whole assembly may come together to the same place, and all may speak with tongues, and there may come in commoners or unbelievers, will they not say that you are mad?
Hvar nu hela församlingen tillhopakomme på en stad, och talade alla med tungomål, och der kommo någre olärde eller otrogne in, månde de icke skola säga, att I haden mist sinnet?
24 And if all may prophesy, and anyone may come in, an unbeliever or commoner, he is convicted by all, he is discerned by all,
Hvar I nu alle propheteraden, och der komme någor otrogen eller olärd in, han vorde straffad af dem allom, och dömd af allom;
25 and so the secrets of his heart become visible, and so having fallen on [his] face, he will worship God, declaring that God really is among you.
Och så vorde det, som lönligit är i hans hjerta, uppenbart; och så fölle han på sitt ansigte, tillbåde Gud, och bekände, att sannerliga vore Gud i eder.
26 What then is it, brothers? Whenever you may come together, each of you has a psalm, has a teaching, has a tongue, has a revelation, has an interpretation. Let all things be for building up;
Huru är det då, käre bröder? När I tillsammans kommen, så hafver hvar och en af eder en Psalm; han hafver lärdom, han hafver tungomål, han hafver uppenbarelse, han hafver uttydelse; låter det allt ske till förbättring.
27 if anyone speaks an [unknown] tongue, by two, or at the most, by three, and in turn, and let one interpret;
Hvar nu någor talar med tungomål, det göre han sjelf annar, eller på det mesta sjelf tredje, och då ymsom; och en tyde det ut.
28 and if there may be no interpreter, let him be silent in an assembly, and let him speak to himself, and to God.
Är han icke en uttydare, så tige i församlingene; men tale vid sig sjelf, och till Gud.
29 And prophets—let two or three speak, and let the others discern,
Men Propheterna tale två eller tre; och de andre döme derom.
30 and if [anything] may be revealed to another [who is] sitting, let the first be silent;
Men hvar så händer, att dem, som sitter, varder något uppenbaradt, så tige den förste.
31 for you are able, one by one, all to prophesy, that all may learn, and all may be exhorted,
I mågen väl alle prophetera, den ene efter den andra, på det alle måge lära, och alle varda förmanade.
32 and the spiritual gift of prophets are subject to prophets,
Och Propheternas andar äro Prophetomen underdånige;
33 for God is not [a God] of tumult, but of peace, as in all the assemblies of the holy ones.
Ty Gud är icke oskickelighetenes, utan fridsens Gud, som uti alla de heligas församlingar.
34 Your women, let them be silent in the assemblies, for it has not been permitted to them to speak, but to be subject, as the Law also says;
Edra qvinnor tige uti församlingarna; ty dem är icke tillstadt att tala, utan att de äro underdåniga, såsom ock lagen säger.
35 and if they wish to learn anything, let them question their own husbands at home, for it is a shame to women to speak in an assembly.
Men vilja de något lära, så skola de fråga sina män hemma; det står icke qvinnor väl, att de tala i församlingene.
36 Did the word of God come forth from you? Or did it come to you alone?
Eller är Guds ord utkommet ifrån eder? Eller är det allena kommet till eder?
37 If anyone thinks to be a prophet, or spiritual, let him acknowledge the things that I write to you—that they are commands of the LORD;
Der nu någor låter sig tycka att han är en Prophet, eller andelig, han besinne hvad jag skrifver eder; ty det äro Herrans bud.
38 and if anyone is ignorant—let him be ignorant;
Men är någor oförståndig, han vare oförståndig.
39 so that, brothers, earnestly desire to prophesy, and do not forbid to speak with tongues;
Derföre, käre bröder, lägger eder vinn om att I propheteren, och förmener icke att tala med tungomål.
40 let all things be done decently and in order.
Låter all ting ärliga och skickeliga tillgå.
