1 Corinthians 13

1 If I speak with the tongues of men and of messengers, and do not have love, I have become sounding brass, or a clanging cymbal;

Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra.

2 and if I have prophecy, and know all the secrets, and all the knowledge, and if I have all faith, so as to remove mountains, and do not have love, I am nothing;

Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet.

3 and if I give away all my goods to feed others, and if I give up my body that I may be burned, and do not have love, I am profited nothing.

Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt.

4 Love is long-suffering, it is kind, love does not envy, love does not vaunt itself, is not puffed up,

Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke.

5 does not act unseemly, does not seek its own things, is not provoked, does not impute evil,

Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt;

6 [does] not rejoice over unrighteousness, and rejoices with the truth;

Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen.

7 it bears all things, it believes all, it hopes all, it endures all.

Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting.

8 Love never fails; and whether [there be] prophecies, they will become useless; whether tongues, they will cease; whether knowledge, it will become useless;

Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända.

9 for we know in part, and we prophesy in part;

Ty vi förstå endels, och prophetere endels;

10 and when that which is perfect may come, then that which [is] in part will become useless.

Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.

11 When I was a child, I was speaking as a child, I was thinking as a child, I was reasoning as a child, and when I have become a man, I have made useless the things of the child;

Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var.

12 for we now see obscurely through a mirror, and then face to face; now I know in part, and then I will fully know, as I was also known;

Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är.

13 and now there remains faith, hope, love—these three; and the greatest of these [is] love.

Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.