Psalms 95

1 O come, let us sing unto the Lord: let us shout joyfully to the rock of our salvation.

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Let us come before his presence with thanksgiving, and shout joyfully unto him with psalms.

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 For a great God is the Lord, and a great King above all Gods;

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 In whose hand are the deep places of the earth; and whose are the heights of mountains;

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 Whose is the sea, and who hath made it; and whose hands have formed the dry land.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Oh come, let us prostrate ourselves and bow down: let us kneel before the Lord our Maker.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 For he is our God; and we are the people of his pasture, and the flock of his hand: yea, this day, if ye will hearken to his voice,

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 Harden not your heart, as at Meribah, as on the day of the temptation in the wilderness:

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 When your fathers tempted me, proved me, although they had seen my doing.

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Forty years long did I feel loathing on that generation, and I said, It is a people of an erring heart; and they truly acknowledged not my ways:

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

11 So that I swore in my wrath, that they should not enter into my rest.

Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»