Psalms 9
1 “To the chief musician upon Muthlabben, a psalm of David.” I will thank the Lord with all my heart: I will relate all thy marvelous deeds.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 I will rejoice and exult in thee: I will sing praise to thy name, O thou Most High:
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 When my enemies are turned backward, [when] they fall and perish at thy presence.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For thou hast conducted my dispute and my cause; thou hast sat on the throne as a righteous judge.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Thou hast rebuked nations, thou hast caused the wicked to perish, their name hast thou blotted out for ever and ever.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 O thou enemy, the ruins are passed away for ever, and the cities which thou hast destroyed, —lost is their memorial, yea, theirs.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 But the Lord will sit enthroned for ever: he hath established for giving judgment his throne.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 And he will judge the world with righteousness, he shall decide for the people, with equity.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 The Lord also will be a strong-hold for the oppressed, a strong-hold in times of distress.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And they that know thy name will put their trust in thee; for thou hast not forsaken those that seek thee, O Lord.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Sing praises to the Lord, who dwelleth in Zion: announce among the people his deeds.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 For he, that inquireth after acts of blood, hath remembered them: he hath not forgotten the cry of the afflicted.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Be gracious unto me, O Lord; have regard to my affliction [coming] from those that hate me, thou who liftest me up from the gates of death:
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 In order that I may relate all thy praises in the gates of the daughters of Zion: I will be glad in thy salvation.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 Sunk are nations in the ditch that they have prepared: in this net which they had laid in secret is their own foot caught.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 The Lord is made known: he executed justice: through the doing of his own hands is the wicked ensnared. Higgayon, (Selah)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For not everlastingly shall the needy be forgotten: the expectation of the poor shall not perish for ever.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Arise, O Lord; let not the mortal boast of his strength; let nations be judged before thy face.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Place, O Lord, fear over them: let nations know, that they are but mortals. (Selah)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
