Psalms 88
1 “A song or psalm of the sons of Korach, to the chief musician upon Machalath-le'annoth, a Maskil of Heman the Ezrachite.” O Lord the God of my salvation, by day do I cry, [and] at night I am before thee.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer come unto thy presence; incline thy ear unto my entreaty.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I am counted with those that descend into the pit; I am become as a man without vigor:
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Free among the dead, like the slain that dwell in the grave, whom thou rememberest no more; and those that are cut off by thy hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Thou hast laid me in the pit of the lower world, in darkness, in the depths.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Upon me lieth heavily thy fury, and with all thy billows hast thou afflicted me. (Selah)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Thou hast removed my acquaintances far from me; thou hast rendered me an abomination unto them: I am imprisoned, and I cannot go forth.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 My eye languisheth by reason of affliction: I call on thee, O Lord, every day, I stretch out unto thee my hands.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Wilt thou display wonders to the dead? shall the departed arise [and] thank thee? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Shall thy kindness be related in the grave? thy faithfulness in the place of corruption?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Shall thy wonders be acknowledged in the darkness? and thy righteousness in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Yet I cry indeed aloud unto thee, O Lord; and in the morning shall my prayer come before thee.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Why, O Lord, wilt thou cast off my soul? [why] wilt thou hide thy face from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I am afflicted and perishing from my youth up: I bear thy terrors, I am distracted.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Over me have the fires of thy wrath passed; thy terrors have destroyed me;
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They encompass me like water all the time; they have closed in round about me together.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Thou hast removed far from me lover and friend, my acquaintances [are in] darkness.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
