Psalms 83
1 “A song or psalm of Assaph.” O God, take no rest for thyself: be not silent and keep not still, O God!
En sång, en psalm av Asaf.
2 For, lo, thy enemies make a tumult, and they that hate thee have lifted up their head.
Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Against thy people they take crafty secret device, and they consult against those whom thou protectest.
Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 They have said, Come, and let us cut them off from being a nation; and the name of Israel shall be remembered no more.
Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 For they have consulted cordially together; against thee they make a covenant:
De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 The tents of Edom, and the Ishmaelites: Moab, and the Hagarenes;
Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Gebal, and 'Ammon, and 'Amalek; the Philistines with the inhabitants of Tyre;
Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Also Asshur is joined with them; they have become an arm unto the children of Lot. (Selah)
Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Do unto them as [unto] Midian; as to Sissera, as to Jabin, at the brook Kishon:
Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
10 Who were annihilated at 'En-dor; they became as dung for the ground.
Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 Render them, their nobles, like 'Oreb, and like Zeeb; yea, like Zebach and like Zalmunna' all their princes;
dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 Who said, Let us conquer for ourselves the dwellings of God,
Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 O my God, render them like the thistle-down, like stubble before the wind.
eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 As the fire burneth up a forest, and as the flame setteth the mountains on fire:
Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 So pursue them with thy storm, and with thy whirlwind do thou terrify them.
Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 Fill their faces with shame, that they may seek thy name, O Lord!
förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Let them be made ashamed and terrified for ever and aye; yea, let them be put to the blush and perish:
Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 That they may know that thou, whose name is the Eternal, art by thyself alone, the Most High over all the earth.
Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
