Psalms 74
1 “A Maskil of Assaph.” Why, O God, hast thou cast us off for ever? why will thy anger smoke against the flock of thy pasture?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Remember thy congregation, which thou didst acquire of old; which thou didst redeem as the tribe of thy inheritance: this mount Zion, whereon thou hast dwelt.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Lift up thy steps unto the perpetual heaps of ruins: the enemy hath ill-used every thing in the sanctuary.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Thy adversaries have roared in the midst of thy places of assembly: they have set up their signs for signs.
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 [The enemy] is known as one that lifteth up high axes against the thickets of a forest.
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 And now they hew in pieces the carved work thereof altogether with hatchets and hammers.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 They have set on fire thy sanctuary; to the ground have they profaned the dwelling-place of thy name.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 They have said in their heart, We will oppress them altogether: they have burnt up all the places of assembly of God in the land.
De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Our signs do we not see: there is no more any prophet: and there is no one among us that knoweth how long.
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 How long, O God, shall the adversary utter defiance? shall the enemy blaspheme thy name for ever?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Why withdrawest thou thy hand, and thy right hand? [draw it] out of thy bosom—exterminate [them];
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Since [thou] God art my King from olden days, working salvation in the midst of the earth.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 It was thou that didst divide by thy strength the sea: thou brokest in pieces the heads of the crocodiles on the waters.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Thou didst crush the heads of leviathan, and gavest them as food to the people inhabiting the wilderness.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Thou didst cleave fountain and stream: thou didst dry up ever-flowing rivers.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Thine is the day and thine is the night: it is thou who hast prepared the luminary and the sun.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 It is thou who hast set up all the boundaries of the earth: summer and winter—thou thyself hast formed them.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Remember this, that the enemy hath defied the Lord, and that a worthless foolish people have blasphemed thy name.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Oh give not up unto the multitude of enemies the soul of thy turtle-dove: the congregation of thy afflicted do not thou forget for ever.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Look unto the covenant; for the dark places of the earth are full of habitations of violence.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 Oh let not the oppressed return confounded: let the poor and needy praise thy name.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Arise, O God, plead thy own cause: remember thy defiance from the worthless fool all the day.
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Forget not the voice of thy adversaries: the tumult of those that rise up against thee ascendeth continually.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
