Psalms 71
1 In thee, O Lord, do I put my trust; let me never be made ashamed.
Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
2 In thy righteousness do thou deliver me and release me: incline thy ear unto me, and save me.
Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
3 Be thou unto me a rocky habitation, whereunto I may continually resort, which thou hast ordained to save me; for my rock and my strong-hold art thou.
Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
4 O my God, release me out of the hand of the wicked, out of the grasp of the unrighteous and violent man.
Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 For thou art my hope, O Lord Eternal: thou art my trust from my youth.
Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
6 By thee have I been supported from my birth: thou art he that took me out of my mother's womb: of thee is my praise continually.
Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
7 As a wonderful token have I been unto many; but thou art my strong refuge.
Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
8 My mouth shall be filled with thy praise, and with thy glory all the day.
Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
9 Cast me not off in the time of old age: when my strength faileth, forsake me not.
Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
10 For my enemies speak of me; and they that watch for my soul take counsel together,
Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
11 Saying, “God hath forsaken him: pursue and seize him: for there is none to deliver.”
»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
12 O God, be not far from me: O my God, hasten to my help.
Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
13 Let those be made ashamed, let them perish, that are adversaries to my soul: let those be covered with reproach and dishonor that seek my unhappiness.
Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
14 But I will continually hope, and will add yet more to all thy praise.
Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
15 My mouth shall relate thy righteousness, all the day thy salvation; for I know not their numbers.
Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
16 I will come to praise the mighty deeds of the Lord Eternal: I will make mention of thy righteousness, yea, thine only.
Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
17 O God, thou hast taught me from my youth: and hitherto I ever tell of thy wondrous deeds.
Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
18 Therefore also even in old age, and when I am grayheaded, O God, forsake me not: until I have told of thy strength unto [this] generation, to every one that may come of thy might.
Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
19 And thy righteousness, O God, reacheth even to the height, thou, who hast done great things: O God, who is like thee!
Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
20 Thou, who hast shown me great distresses and misfortunes, wilt again revive me; and from the depths of the earth wilt thou bring me up again.
Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
21 Thou wilt increase my greatness, and wilt turn round and comfort me.
Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
22 Also I, I will thank thee with the psaltery, [for] thy truth, O my God: I will sing unto thee with the harp, O thou Holy One of Israel.
Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
23 My lips shall shout joyfully when I sing unto thee; and my soul [too], which thou hast redeemed.
Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
24 Also my tongue shall speak all the day of thy righteousness; for ashamed, for put to the blush are those that seek my unhappiness.
Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
