Psalms 69
1 “To the chief musician upon Shoshannim, by David.” Save me, O God; for the waters are come even to threaten my life.
För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2 I am sunk in the mire of the deep, where there is no standing; I am come into the depths of the waters, and the flood overfloweth me.
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3 I am weary of my calling; my throat is hoarse; my eyes fail, while I hope for my God.
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4 More than the hairs of my head are those that hate me without a cause; numerous are those that would destroy me, that are my enemies wrongfully: what I have not robbed shall I now restore.
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5 O God, thou art well aware of my folly, and my guilty deeds are from thee not hidden.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6 Let not those that wait on thee, O Lord Eternal of hosts, be made ashamed through me: let not those that seek thee be confounded through me, O God of Israel.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7 Because for thy sake have I borne reproach, hath confusion covered my face.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8 A stranger am I become unto my brothers, and an alien unto my mother's children.
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9 Because the zeal for thy house hath devoured me; and the reproaches of those that reproached thee are fallen upon me.
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10 When I wept at the fasting of my soul, it became a reproach to me.
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11 And when I made sackcloth my garment, I became a proverb to them.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12 Those that sit in the gate talk against me; and [about me make] songs the drinkers of strong drink.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13 But as for me, I direct my prayer unto thee, O Lord, in a time of favor; O God, in the multitude of thy kindness: answer me in the truth of thy salvation.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14 Deliver me out of the mire, that I may not sink: let me be delivered from those that hate me, and out of the depths of the waters.
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15 Let not the flood of waters overflow me, and let not the deep swallow me up, and let not the pit close its mouth upon me.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16 Answer me, O Lord; for thy kindness is good: according to the multitude of thy mercies turn thou unto me.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17 And hide not thy face from thy servant; for I am in distress: make haste and answer me.
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18 Draw nigh unto my soul, and redeem it: because of my enemies do thou ransom me.
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 Thou well knowest my reproach, and my shame, and my confusion: before thee are all my assailants.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 Reproach hath broken my heart; and I am sick; and I waited for pity, but there was none; and for comforters, but I found none.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 And they put into my food gall; and in my thirst they give me vinegar to drink.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 May [then] their table become a snare before them: and to those that are at peace, a trap.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 May their eyes become dark, that they cannot see; and make their loins continually to waver.
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 Pour out over them thy indignation, and let the heat of thy anger overtake them.
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25 May their palace become desolate: in their tents let no one dwell.
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26 For whom thou hast smitten they persecute; and of the pain of those whom thou but wounded do they converse.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27 Lay guilt upon their guilt; and let them not come into thy righteousness.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28 Let them be blotted out of the book of the living; and with the righteous let them not be written down.
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29 But I am poor and suffering: let thy salvation, O God, set me up on high.
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30 I will praise the name of God with song, and will magnify him with thanksgiving.
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31 And this will please the Lord better than an ox or bullock having horns and cloven hoofs.
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32 The meek will see this, and be rejoiced: ye that seek God, and your heart shall revive.
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33 For the Lord listeneth unto the needy, and his prisoners he despiseth not.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34 Let heaven and earth praise him, the seas, and every thing that moveth therein.
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35 For God will save Zion, and will build the cities of Judah: that they may abide there, and have it in possession:
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36 And the seed of his servants shall inherit it; and they that love his name shall dwell therein.
Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
