Psalms 44
1 “To the chief musician, for the sons of Korach, a Maskil.” O God, with our ears have we heard, our fathers have told us, deeds which thou hadst done in their days, in times of old.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Thou, with thy hand, didst indeed drive out nations, and plant them; thou didst ill-treat people, and cause them to spread out.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 For not by their sword did they obtain possession of the land, and their own arm brought them no victory; but thy right hand, and thy arm, and the light of thy countenance, because thou hadst given them thy favor.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 Thou art my King, O God: ordain salvation for Jacob.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Through thee will we butt down our assailants: through thy name will we tread under foot our opponents.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 For not in my bow will I trust, and my sword shall not help me.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 But thou helpest us against our assailants, and those that hate us thou puttest to shame.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 Of God we boast all the day, and to thy name will we give thanks for ever. (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 But [now] thou hast cast off, and put us to the blush, and goest not forth with our armies.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 Thou causest us to turn back from before our assailant: and they who hate us take spoil for themselves.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Thou givest us up like sheep for food, and among the nations hast thou dispersed us.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 Thou sellest thy people for no value, and acquirest no gain by their price.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Thou renderest us a reproach to our neighbors, a scorn and a derision to those that are round about us.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Thou renderest us a by-word among the nations, a shaking of the head among the people.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 All the day is my disgrace before me, and the shame of my face covereth me;
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 Because of the voice of him that reproacheth and blasphemeth; by reason of the enemy and him that seeketh vengeance.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 All this is come over us, yet have we not forgotten thee; nor have we dealt falsely by thy covenant;
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Our heart is not moved backward, nor hath our step turned aside from thy path:
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Even when thou didst crush us in the abode of monsters, and cover us with the shadow of death.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 If we had forgotten the name of our God, or spread forth our hands to a strange God:
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 Would not God search out this? for he knoweth the secrets of the heart.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 But for thy sake are we slain all the day; we are counted as flocks [destined] for slaughter.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Awake, wherefore wilt thou sleep, O Lord? arise, abandon us not for ever.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Wherefore wilt thou hide thy face, wilt thou forget our misery, and our oppression?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 For our soul is bowed down to the dust; our body cleaveth unto the earth.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Arise unto our help, and redeem us for the sake of thy kindness.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
