Psalms 38
1 “A psalm of David, to bring to remembrance.” O Lord, correct me not in thy wrath, nor chastise me in thy fury.
En psalm av David; till åminnelse.
2 For thy arrows have penetrated into me, and thy hand presseth down upon me.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 There is no soundness in my flesh because of thy indignation: there is no peace in my bones because of my sin.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 For my iniquities are passed over my head, as a heavy burden are they too heavy for me.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Foul, corrupt are my bruises because of my folly.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 I am bent double; I am bowed down to the utmost; all the day long I go about full of grief.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 For my loins are filled with a burning disease, and there is no soundness in my flesh.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 I am made faint and crushed to the utmost; I cry aloud because of the groaning of my heart.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Lord, before thee is all my longing; and my sighing is from thee not hidden.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 My heart is restless, my strength hath left me; and the light of my eyes—that also is no more with me.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 My lovers and my friends stand aloof from my plague; and my kinsmen stand afar off.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 They also that seek after my life lay snares; and they that wish for my mishap speak wicked falsehoods; and deceits do they devise all the day long.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 But I, as a deaf man, hear not; and I am as a dumb man that cannot open his mouth.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Thus am I as a man that heareth not, and in whose mouth are no words of defence.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 For in thee, O Lord, do I hope: thou wilt answer, O Lord my God.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 For I said, Perhaps they might rejoice over me: when my foot slippeth, they might magnify themselves over me.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 For I am prepared for [my] downfall, and my pain is continually before me.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 For I will tell of my iniquity; I will be grieved because of my sin.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 But my enemies are strong in life; and numerous are those that hate me wrongfully;
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 They also that repay [me] evil in lieu of good; they hate me bitterly because I pursue what is good.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Forsake me not, O Lord: O my God, be not far from me.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Make haste to help me, O Lord, my salvation.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
