< Psalms 38 >
1 “A psalm of David, to bring to remembrance.” O Lord, correct me not in thy wrath, nor chastise me in thy fury.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 For thy arrows have penetrated into me, and thy hand presseth down upon me.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 There is no soundness in my flesh because of thy indignation: there is no peace in my bones because of my sin.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 For my iniquities are passed over my head, as a heavy burden are they too heavy for me.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Foul, corrupt are my bruises because of my folly.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 I am bent double; I am bowed down to the utmost; all the day long I go about full of grief.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 For my loins are filled with a burning disease, and there is no soundness in my flesh.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 I am made faint and crushed to the utmost; I cry aloud because of the groaning of my heart.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Lord, before thee is all my longing; and my sighing is from thee not hidden.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 My heart is restless, my strength hath left me; and the light of my eyes—that also is no more with me.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 My lovers and my friends stand aloof from my plague; and my kinsmen stand afar off.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 They also that seek after my life lay snares; and they that wish for my mishap speak wicked falsehoods; and deceits do they devise all the day long.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 But I, as a deaf man, hear not; and I am as a dumb man that cannot open his mouth.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Thus am I as a man that heareth not, and in whose mouth are no words of defence.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 For in thee, O Lord, do I hope: thou wilt answer, O Lord my God.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 For I said, Perhaps they might rejoice over me: when my foot slippeth, they might magnify themselves over me.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 For I am prepared for [my] downfall, and my pain is continually before me.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 For I will tell of my iniquity; I will be grieved because of my sin.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 But my enemies are strong in life; and numerous are those that hate me wrongfully;
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 They also that repay [me] evil in lieu of good; they hate me bitterly because I pursue what is good.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Forsake me not, O Lord: O my God, be not far from me.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Make haste to help me, O Lord, my salvation.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.