Psalms 30

1 “A psalm, a song at the dedication of the temple, of David.” I will extol thee, O Lord; for thou hast lifted me up, and hast not suffered my enemies to rejoice over me.

En psalm, en sång av David, vid templets invigning. Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

2 O Lord my God, I cried loudly unto thee, and thou hast healed me.

HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

3 O Lord, thou hast brought up from the nether world my soul: thou hast kept me alive, that I should not go down to the pit. (Sheol h7585)

HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. (Sheol h7585)

4 Sing unto the Lord, O ye his pious ones, and give thanks to the memorial of his holiness.

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

5 For his anger is momentary, [but] life is in his favor: in the evening [cometh] weeping to stay for a night, but in the morning, there is joyful song.

Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

6 And I had said indeed in my prosperity, I shall never be moved.

Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

7 Lord, by thy favor hadst thou caused my mountain to stand in strength: thou didst hide thy face, [and] I was terrified.

HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

8 Unto thee, O Lord, will I call; and unto the Lord will I make supplication.

Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

9 What profit is there in my blood, when I go down to the grave? Shall the dust thank thee? shall it announce thy truth?

»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

10 Hear, O Lord, and be gracious unto me: Lord, be thou a helper unto me.

Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

11 Thou hast changed my mourning into dancing for me; thou hast loosened my sack-cloth, and girded me with joy.

Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

12 To the end that my glorious soul may sing praise to thee, and never be silent. O Lord my God, for ever will I give thanks unto thee.

Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.