Psalms 17
1 “A prayer of David.” Hear, O Lord, [the cause of] righteousness, attend unto my entreaty, give ear unto my prayer, coming from lips without deceit.
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 Let from thy presence my sentence come forth; let thy eyes behold what is right.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 Thou hast proved my heart; thou hast thought of me in the night; thou hast refined me—thou couldst find nothing: my purpose doth not pass beyond [the words of] my mouth.
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 Among the deeds of men did I observe, by the word of thy lips, the paths of the dissolute.
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 My steps held firmly to thy tracks, [and] my footsteps did not slip.
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 I call on thee, for thou wilt answer me, O God: incline thy ear unto me, hear my speech.
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Show marvelously thy loving-kindnesses, O thou that savest those who put their trust [in thee] from those that rise up [against them] by thy right hand.
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Keep me as the apple of the eye; conceal me under the shadow of thy wings,
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 From the wicked that despoil me, my enemies, who, to take my life, compass me about.
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 They are enclosed in their own fat: with their mouth they speak proudly.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 On our steps they now encompass us: they direct their eyes to turn aside in the land.
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 Every man is just like a lion that is greedy to tear his prey, and like a young lion lurking in a covert.
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Arise, O Lord, prevent him, cast him down; deliver my soul from the wicked, who is thy sword, —
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 From these men—thy hand—O Lord, from the men of this world, whose portion is in this life, and whose belly thou fillest with thy hidden treasure: they have children in plenty, and leave the rest of their substance to their babes.
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 As for me, in righteousness shall I behold thy face: I shall be satisfied, when I awake, with contemplating thy likeness.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
