Psalms 147
1 Hallelujah; for it is good to sing praises unto our God; for it is comely; [him] becometh praise.
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 The Lord buildeth up Jerusalem: the outcasts of Israel will he gather together;
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 He that healeth the broken-hearted, and bindeth up their hurts;
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 Who counteth the number of the stars; who calleth them all by [their] names.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Great is our Lord, and abundant in power: his understanding is immeasurable.
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 The Lord helpeth up the meek: he bringeth down the wicked to the ground.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Lift up a song unto the Lord with thanksgiving; sing praises unto our God with the harp;
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 Who covereth the heaven with clouds, who prepareth rain for the earth, who causeth grass to grow upon the mountains;
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 Who giveth to the beast its food, to the young ravens which cry.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 Not in the strength of the horse hath he delight: nor in the [swiftness of the] legs of man taketh he pleasure.
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 The Lord taketh pleasure in those that fear him, that wait for his kindness.
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Glorify, O Jerusalem, the Lord: praise thy God, O Zion.
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 For he hath strengthened the bars of thy gates; he hath blessed thy children in the midst of thee;
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 He who bestoweth peace in thy borders, who satisfieth thee with the best of wheat;
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 He who sendeth forth his decree unto the earth: how swiftly speedeth his word along!
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 He who dispenseth snow like wool; who streweth about the hoarfrost like ashes;
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 He who casteth down his ice like pieces: before his cold who can stand?
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 He sendeth out his word, and melteth them: he causeth his wind to blow, and waters run along.
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 He declareth his word unto Jacob, his statutes and his ordinances unto Israel.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 He hath not done so unto any nation: and [his] ordinances— these they know not. Hallelujah.
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
