Psalms 147
1 Hallelujah; for it is good to sing praises unto our God; for it is comely; [him] becometh praise.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 The Lord buildeth up Jerusalem: the outcasts of Israel will he gather together;
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 He that healeth the broken-hearted, and bindeth up their hurts;
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 Who counteth the number of the stars; who calleth them all by [their] names.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Great is our Lord, and abundant in power: his understanding is immeasurable.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 The Lord helpeth up the meek: he bringeth down the wicked to the ground.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Lift up a song unto the Lord with thanksgiving; sing praises unto our God with the harp;
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Who covereth the heaven with clouds, who prepareth rain for the earth, who causeth grass to grow upon the mountains;
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 Who giveth to the beast its food, to the young ravens which cry.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 Not in the strength of the horse hath he delight: nor in the [swiftness of the] legs of man taketh he pleasure.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 The Lord taketh pleasure in those that fear him, that wait for his kindness.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Glorify, O Jerusalem, the Lord: praise thy God, O Zion.
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 For he hath strengthened the bars of thy gates; he hath blessed thy children in the midst of thee;
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 He who bestoweth peace in thy borders, who satisfieth thee with the best of wheat;
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 He who sendeth forth his decree unto the earth: how swiftly speedeth his word along!
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 He who dispenseth snow like wool; who streweth about the hoarfrost like ashes;
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 He who casteth down his ice like pieces: before his cold who can stand?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 He sendeth out his word, and melteth them: he causeth his wind to blow, and waters run along.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 He declareth his word unto Jacob, his statutes and his ordinances unto Israel.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 He hath not done so unto any nation: and [his] ordinances— these they know not. Hallelujah.
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
