Psalms 146

1 Hallelujah. Praise, O my soul, the Lord.

Halleluja! Lova HERREN, min själ.

2 I will praise the Lord throughout my life: I will sing praises unto my God while I have any being.

Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

3 Put not your trust in princes, in the son of man, in whom there is no salvation.

Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

4 When his spirit goeth forth, he returneth to his [native] earth: on that very day perish his thoughts.

Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

5 [But] happy is he who hath the God of Jacob for his help, whose hope is on the Lord his God;

Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

6 Who hath made heaven, and earth, the sea, and all that is therein; who keepeth truth for ever;

till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

7 Who executeth justice for the oppressed: who giveth bread to the hungry: the Lord looseneth the prisoners;

som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

8 The Lord causeth the blind to see; the Lord raiseth up those who are bowed down; the Lord loveth the righteous:

HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

9 The Lord guardeth the strangers; the fatherless and widow he helpeth up; but the way of the wicked he maketh crooked.

HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

10 The Lord will reign for ever, even thy God, O Zion, unto all generations. Hallelujah.

HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!