Psalms 146

1 Hallelujah. Praise, O my soul, the Lord.

Halleluja. Lofva Herran, min själ.

2 I will praise the Lord throughout my life: I will sing praises unto my God while I have any being.

Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

3 Put not your trust in princes, in the son of man, in whom there is no salvation.

Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

4 When his spirit goeth forth, he returneth to his [native] earth: on that very day perish his thoughts.

Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

5 [But] happy is he who hath the God of Jacob for his help, whose hope is on the Lord his God;

Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

6 Who hath made heaven, and earth, the sea, and all that is therein; who keepeth truth for ever;

Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

7 Who executeth justice for the oppressed: who giveth bread to the hungry: the Lord looseneth the prisoners;

Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

8 The Lord causeth the blind to see; the Lord raiseth up those who are bowed down; the Lord loveth the righteous:

Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

9 The Lord guardeth the strangers; the fatherless and widow he helpeth up; but the way of the wicked he maketh crooked.

Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

10 The Lord will reign for ever, even thy God, O Zion, unto all generations. Hallelujah.

Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.