Psalms 107
1 BOOK FIFTH: Oh give thanks unto the Lord; for he is good; for unto eternity endureth his kindness.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Thus let the Lord's redeemed say, even those whom he hath redeemed from the hand of the adversary;
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 And whom he hath gathered out of the [various] lands, from the east, and from the west, from the north, and from the sea.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 They wandered about in the wilderness, in the desert path; they could not find an inhabited city:
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Hungry and thirsty, their soul within them fainted.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Then they cried unto the Lord when they were in distress, [and] out of their afflictions he delivered them.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 And he led them forth on the right way, that they might go to an inhabited city.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 They [therefore] shall give thanks unto the Lord for his kindness, and [proclaim] his wonders to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 For he satisfied the longing soul, and the hungry soul he filled with good.—
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Such as sit in darkness and in the shadow of death, bound in misery and [fetters of] iron; —
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Because they have rebelled against the words of God, and have contemned the counsel of the Most High;
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 And he humbled with trouble their heart; they stumbled, and there was none to help;
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 But when they cry unto the Lord when they are in distress, he saveth them out of their afflictions;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 He bringeth them out of darkness and the shadow of death, and teareth their bands asunder.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 They [therefore] shall give thanks unto the Lord for his kindness, and [proclaim] his wonders to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 For he hath broken the doors of copper, and the bolts of iron hath he hewn asunder.—
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Fools, because of their transgression, and because of their iniquities, are afflicted.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 All manner of food their soul abhorreth; and they draw near unto the gates of death;
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 But when they cry unto the Lord when they are in distress, he saveth them out of their afflictions.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 He sendeth his word and healeth them, and delivereth them from their graves.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 They [therefore] shall give thanks unto the Lord for his kindness, and [proclaim] his wonders to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 They shall also sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and relate his deeds with joyful song.—
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 They who go down to the sea in ships, who do business on great waters; —
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 These have seen the works of the Lord, and his wonders on the deep.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 For he spoke, and he raised the stormy wind, which lifteth up its waves.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 They would mount up to heaven, they would go down to the depths: their soul was melted because of their danger.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 They would reel to and fro, and stagger like a drunken man, and all their wisdom was exhausted.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 And they cried unto the Lord when they were in distress, and he brought them out of their afflictions.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 He calmed the storm into a whisper, and stilled were the waves of the sea.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 And they were rejoiced because they were silent: and then he guided them unto their desired haven.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 They [therefore] shall give thanks unto the Lord for his kindness, and [proclaim] his wonders to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 And they must exalt him in the congregation of the people, and in the assembly of the elders must they praise him.—
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 He changeth rivers into a wilderness, and water-springs into parched ground;
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 A fruitful land into a salty waste, for the wickedness of those that dwell therein.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 He changeth the wilderness into a pool of water, and desert land into water-springs.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 And there he causeth to dwell the hungry, that they may found an inhabited city;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 And they sow fields, and plant vineyards, that they may yield the fruits of the [annual] product.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 He also blesseth them, and they multiply greatly, and he suffereth not their cattle to diminish.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 They were also diminished and bowed low through oppression, misfortune, and sorrow:
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 He [then] poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in a pathless wilderness.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 And he exalteth the needy from misery, and maketh [his] families like flocks.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 The righteous shall see it, and rejoice; but all wickedness shall stop her mouth.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Whoever is wise, let him observe these things, and let [all] understand the kindness of the Lord.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
