Psalms 105
1 O give thanks unto the Lord; call on his name: make known among the people his deeds.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Sing unto, him, sing praises unto him: speak of all his wonderful works.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Glorify yourselves in his holy name: let the heart of those rejoice that seek the Lord.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Inquire after the Lord and his strength: seek his presence evermore.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Remember his wonderful works which he hath done; his tokens, and the decrees of his mouth;
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 O ye seed of Abraham his servant, ye children of Jacob, his elect.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 He is the Lord our God: over all the earth are his decrees.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 He remembereth his covenant for ever, the word which he hath commanded, to the thousandth generation.
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 Which he covenanted with Abraham; and his oath unto Isaac;
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 And which he established unto Jacob as a statute, unto Israel as an everlasting covenant:
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 Saying, “Unto thee will I give the land of Canaan, as the portion of your inheritance.”
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 When they were but a few men in number; yea, very few, and strangers in it;
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 And when they wandered from one nation to another, from one kingdom to another people:
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 He suffered no man to oppress them; yea, he reproved kings for their sake;
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 [Saying, ] “Touch not my anointed, and do my prophets no harm,”—
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 And he called for a famine over the land; every staff of bread he broke.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 He sent a man before them; for a servant was Joseph sold;
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 They forced into fetters his feet; in iron was his body put:
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 Until the time that his word came to pass, [when] the saying of the Lord had purified him.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 The king sent and unfettered him; the ruler of people, and let him go free.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 He appointed him lord of his house, and ruler of all his possession:
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 That he might bind his princes at his pleasure; and teach his ancients wisdom.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Then came Israel into Egypt, and Jacob sojourned in the land of Ham.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 And he increased his people greatly, and made them stronger than their adversaries.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 He turned their heart to hate his people, to deal subtilely with his servants.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 He sent Moses his servant, Aaron also whom he had made choice of.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 They displayed among them his effective signs, and wonders in the land of Ham.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 He sent darkness, and made it dark; and they rebelled not against his word.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 He changed their waters into blood, and slew their fish.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Their land brought forth frogs in abundance, in the very chambers of their kings.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 He spoke, and there came various wild beasts, lice also within all their boundary.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 He gave them as their rain hail, and flames of fire in their land.
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 And he smote their vines and their fig-trees, and broke the trees within their boundary.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 He spoke, and the locusts came, and crickets, and that without number;
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 And they ate up all the herbs in their land, and ate up the fruit of their ground.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 And he smote all the first-born in their land, the first of all their strength.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 And he brought them forth with silver and gold: and there was not one that stumbled among his tribes.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Egypt rejoiced when they departed; for the dread of them was fallen upon them.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 He spread out a cloud for a covering, and fire to give light in the night.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 The people asked, and he brought quails, and with heavenly bread he satisfied them.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 He opened the rock, and the waters gushed out: they ran in the dry places like a river.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 For he remembered his holy word given to Abraham his servant.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 And he brought forth his people with gladness, with joyful song his elect.
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 And he gave them the lands of nations; and the labor of people they obtained as an inheritance:
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 So that they might observe his statutes, and keep his laws. Hallelujah.
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
