Psalms 102
1 “A prayer of the afflicted, when he is overwhelmed, and poureth out before the Lord his complaint.” O Lord, hear my prayer, and let my cry come unto thee.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Hide not thy face from me on the day when I am distressed; incline unto me thy ear; on the day when I call, answer me speedily.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 For my days vanish in smoke, and my bones are burning like a hearth.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Struck [by heat] like the herb and dried up is my heart; for I forget to eat my bread.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Because of the voice of my groaning my bones cleave to my flesh.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 I am like the pelican of the wilderness: I am become like the owl amid ruins.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 I watch, and I am become like a [night-]bird sitting alone upon the housetop.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 All the day my enemies reproach me: they that mock me swear by me.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 For ashes do I eat like bread, and my drink I mingle with weeping;
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Because of thy indignation and thy wrath; for thou hadst lifted me up, and hast cast me down.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 My days are like a shadow that declineth; and like the herb I wither.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 But thou, O Lord, wilt sit enthroned for ever; and thy memorial is unto all generations.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Thou wilt indeed arise; thou wilt have mercy upon Zion; for it is time to favor her, for the appointed time is coming.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 For thy servants hold dear her stones, and her very dust they cherish.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Then shall nations fear the name of the Lord, and all the kings of the earth thy glory:
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 When the Lord shalt have built up Zion, he appeareth in his glory;
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 [When] he hath regarded the prayer of the forsaken, and doth not despise their prayer.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 This shall be written down for the latest generation; and the people which shall be created shall praise the Lord.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 For he hath looked down from the height of his sanctuary; the Lord hath cast from heaven his view to the earth:
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 To hear the sighing of the prisoner; to loosen those that are doomed to death:
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 That men may proclaim in Zion the name of the Lord, and his praise in Jerusalem;
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 When people are gathered together, and kingdoms, to serve the Lord.—
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 He hath weakened on the way my strength; he hath shortened my days.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 I will say, O my God! take me not away in the midst of my days: throughout all generations are thy years.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 In olden times didst thou lay the foundations of the earth; and the heavens are the work of thy hands.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 These will indeed perish, but thou wilt ever exist: yea, all of them will wear out like a garment; as a vesture wilt thou change them, and they will be changed;
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 But thou art ever the same, and thy years will have no end.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 The children of thy servants will dwell [securely], and their seed will be firmly established before thee.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
