Psalms 10
1 Wherefore, O Lord, standest thou afar off? hidest thyself in times of distress?
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 In the pride of the wicked doth he hotly pursue the poor: they are seized through the plans that those have devised.
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 For the wicked boasteth of the longing of his soul, and the robber blesseth himself when he hath despised the Lord.
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 The wicked, according to the pride of his wrathfulness, [saith, ] He will not require, There is no God [in] all his plans.
Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
5 Prosperous are his ways at all times; far in the height [remain] thy punishments away from him: all his assailants—he puffeth at them.
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 He saith in his heart, I shall not be moved; I shall be for many generations, and without adversity.
Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
7 Of the false oaths is his mouth full, and deceit and fraud: under his tongue is mischief and wickedness.
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 He sitteth in the lurking-places of the villages; in the secret places doth he murder the innocent: his eyes search for the unfortunate.
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 He lieth in wait in a secret place like a lion in his den; he lieth in wait to snatch up the poor: he snatcheth up the poor, as they draweth him into his net.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 He croucheth, he bendeth himself, and the unfortunate fall through his might.
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 He saith in his heart, God hath forgotten; he hath hidden his face; he will never see it.
Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
12 Arise, O Lord; O God, lift up thy hand: forget not the afflicted.
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 For what doth the wicked despise God? [why] doth he say in his heart, Thou wilt not require it?
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 Thou hast seen it: for thou beholdest mischief and despiteful acts, to requite it with thy hand: unto thee the unfortunate committeth himself; unto the fatherless hast thou [ever] been a helper.
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Break thou the arm of the wicked; and of the bad man—thou wilt inquire for his wickedness [till] thou find none.
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 The Lord is King for ever and ever: nations are perished out of his land.
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 The longing of the afflicted dost thou hear, O Lord! thou wilt strengthen their heart, thou wilt cause thy ear to listen:
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 To judge the fatherless and the oppressed, that not farther more shall be arrogant the mortal from the earth.
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
