Proverbs 1
1 The proverbs of Solomon the son of David, the king of Israel:
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 To know wisdom and instruction; to comprehend the sayings of understanding;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 To accept the instruction of intelligence, righteousness, and justice, and equity;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 To give to the simple prudence, to the youth knowledge and discretion.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 The wise will hear, and will increase [his] information; and the man of understanding will obtain wise counsels:
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 To understand a proverb, and a sage sentence; the words of the wise, and their riddles.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The fear of the Lord is the beginning of knowledge: wisdom and instruction fools [alone] despise.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Hear, my son, the instruction of thy father, and cast not off the teaching of thy mother;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 For a wreath of grace are they unto thy head, and chains for thy throat.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My son, if sinners wish to entice thee, consent thou not.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they should say, Come with us, let us lie in wait for blood, let us watch in concealment for the uselessly innocent;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 We will swallow them up like the grave alive; and the men of integrity, as those that go down into the pit; (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 We shall find all [kinds of] precious wealth, we will fill our houses with booty;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Thy lot must thou cast in our midst; one purse shall be for us all:
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 My son, walk not thou on the way with them; withhold thy foot from their path;
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For their feet run after evil, and they make haste to shed blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 For uselessly is the net spread out before the eyes of every winged bird:
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 While they lie in wait for their [own] blood; they watch in concealment for their [own] lives.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 So are the paths of every one that is greedy after [unlawful] gain; it taketh away the life of those that own it.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom crieth loudly without; in the public places she uttereth her voice;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 At the corner of noisy streets she calleth, at the entrances of gates; in the city she sayeth her speeches:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 How long, ye simple ones, will ye love simplicity? and the scorners take their delight in scorning, and fools hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Turn back to my admonition: behold, I will pour out my spirit unto you, I will make known my words unto you.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Whereas I called, and ye refused; I stretched out my hand, and no man was attentive;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 And ye have set at nought all my counsel, and would not accept my admonition:
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 [Therefore] I also will truly laugh at your calamity; I will deride [you] when your terror cometh;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 When your terror cometh like the tempest-cloud, and your calamity hasteneth like a whirlwind; when there come upon you distress and affliction.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Then will they call me, but I will not answer; they will seek me earnestly, but they shall not find me;
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 For the reason that they hated knowledge, and the fear of the Lord they did not choose;
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 [That] they would not attend to my counsel: [that] they rejected all my admonition.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Therefore shall they eat of the fruit of their own way, and from their own counsels shall they be satisfied.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For the defection of the simple will slay them, and the prosperity of fools will cause them to be lost.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But he that hearkeneth unto me shall dwell safely, and shall be at rest from the dread of evil.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
