Proverbs 8
1 Behold, wisdom calleth, and understanding sendeth forth her voice,
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 On the top of high places, by the wayside, at the house where there are [many] paths doth she place herself.
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 Alongside of gates, at the opening of the city, at the entrance of the town[-doors] doth she call loudly,
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 Unto you, O men, I call, and my voice [goeth forth] to the sons of men,
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 Learn, O ye simple, to understand prudence: and, ye fools, be ye of an understanding heart.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Hear! for of noble things will I speak; and the opening of my lips shall be of what is equitable.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 For truth uttereth my palate ever, and the abomination of my lips is wickedness.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 In righteousness are all the sayings of my mouth, there is in them nothing crooked or perverse.
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 They are all evident to the man of understanding, and correct to those that have obtained knowledge.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Accept my correction, and not silver; and knowledge rather than choice gold.
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 For wisdom is better than pearls; and all the things that men wish for are not equal to her.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 I wisdom dwell with prudence, and the knowledge of discreet thoughts do I discover.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 The fear of the Lord is to hate evil, pride and arrogance, and the evil way: and the mouth of perverseness do I hate.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 Mine are counsel and sound wisdom: I am understanding; mine is might.
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 Through me do kings reign, and chieftains give decrees [in] righteousness.
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 Through me do princes rule, and the nobles, even all the judges of the earth.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 I indeed love those that love me: and those that seek me earnestly shall find me.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 Riches and honor are with me, yea, enduring wealth and righteousness.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 My fruit is better than gold, and than fine gold; and my products, than choice silver.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 On the road of righteousness do I walk firmly, in the midst the paths of justice:
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 That I may cause those that love me to inherit a lasting possession; and their treasures will I fill
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 The Lord created me as the beginning of his way, the first of his works from the commencement,
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 From eternity was I appointed chief, from the beginning, from the earliest times of the earth.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 When there were yet no depths, was I brought forth; when there were yet no springs laden heavily with water.
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 Before the mountains were yet sunk down, before the hills was I brought forth:
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 While as yet he had not made the land and open fields, nor the chief of the dust of the world.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 When he prepared the heavens, I was there; when he drew a circle over the face of the deep;
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 When he fastened the skies above; when the springs of the deep became strong;
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 When he assigned to the sea his decree, that the waters should not transgress his order: when he established firmly the foundations of the earth:
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Then was I near him, as a nursling: and I was day by day [his] delights, playing before him at all times;
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 Playing in the world, his earth; and having my delights with the sons of men.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 And now, O children [of men], hearken unto me! for happy those that observe my ways.
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Hear correction, and be wise, and reject it not.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 Happy is the man that hearkeneth unto me, watching day by day at my gates, waiting at the posts of my doors.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 For he who findeth me findeth life, and he obtaineth favor from the Lord.
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 But he that sinneth against me doth violence to his own soul: all those that hate me love death.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
