Proverbs 7
1 My son, observe my sayings, and my commandments must thou treasure up with thee.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Observe my commandments, and live: and my teaching as the apple of thy eyes.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bind them around thy fingers, write them upon the table of thy heart.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Say unto wisdom, Thou art my sister; and call understanding thy kinswoman:
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 That they may keep thee from an adulterous woman, from an alien that useth flattering speeches.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 For through the window of my house, through my lattice did I [once] look out,
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 And I beheld among the simple ones, I discerned among the youths, a lad void of sense;
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 He was passing through the market-place near her corner; and he stepped along on the way to her house,
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 In the twilight, in the evening of the day, in the depth of the night and when it was dark:
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 And, behold, a woman came to meet him with the attire of a harlot, and obdurate of heart.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 (She is noisy and ungovernable; in her house her feet never rest;
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 At one time she is in the street, at another in the open places, and near every corner doth she lurk, )
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 And she caught hold of him, and kissed him, and with an impudent face she said to him,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 “I had bound myself to bring peace-offerings; this day have I paid my vows:
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Therefore am I come forth to meet thee, to seek thy presence diligently, and I have found thee.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 With tapestry coverings have I decked my bed, with embroidered coverlids of the fine linen of Egypt.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 I have sprinkled my couch with myrrh, aloes, and cinnamon.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Come, let us indulge in love until the morning: let us delight ourselves with dalliances.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For the man is not in his house, he is gone on a journey a great way off:
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 The bag of money hath he taken with him, by the day of the new-moon festival only will he come home.”
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 She seduced him by the abundance of her reasoning: by the flattery of her lips she misguided him.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 He followed after her suddenly, as an ox goeth to the slaughter, and as in fetters to his correction, the fool:
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Till an arrow cleaveth through his liver; as a bird hasteneth into the snare, and knoweth not that it is done to take his life.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 And now, O children, hearken unto me, and listen to the sayings of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Let not thy heart turn aside to her ways, do not go astray on her paths.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For many deadly wounded hath she caused to fall: yea, very numerous are all those slain by her.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
