Proverbs 7
1 My son, observe my sayings, and my commandments must thou treasure up with thee.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Observe my commandments, and live: and my teaching as the apple of thy eyes.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Bind them around thy fingers, write them upon the table of thy heart.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Say unto wisdom, Thou art my sister; and call understanding thy kinswoman:
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 That they may keep thee from an adulterous woman, from an alien that useth flattering speeches.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 For through the window of my house, through my lattice did I [once] look out,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 And I beheld among the simple ones, I discerned among the youths, a lad void of sense;
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 He was passing through the market-place near her corner; and he stepped along on the way to her house,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 In the twilight, in the evening of the day, in the depth of the night and when it was dark:
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 And, behold, a woman came to meet him with the attire of a harlot, and obdurate of heart.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 (She is noisy and ungovernable; in her house her feet never rest;
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 At one time she is in the street, at another in the open places, and near every corner doth she lurk, )
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 And she caught hold of him, and kissed him, and with an impudent face she said to him,
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 “I had bound myself to bring peace-offerings; this day have I paid my vows:
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Therefore am I come forth to meet thee, to seek thy presence diligently, and I have found thee.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 With tapestry coverings have I decked my bed, with embroidered coverlids of the fine linen of Egypt.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 I have sprinkled my couch with myrrh, aloes, and cinnamon.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Come, let us indulge in love until the morning: let us delight ourselves with dalliances.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 For the man is not in his house, he is gone on a journey a great way off:
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 The bag of money hath he taken with him, by the day of the new-moon festival only will he come home.”
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 She seduced him by the abundance of her reasoning: by the flattery of her lips she misguided him.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 He followed after her suddenly, as an ox goeth to the slaughter, and as in fetters to his correction, the fool:
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Till an arrow cleaveth through his liver; as a bird hasteneth into the snare, and knoweth not that it is done to take his life.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 And now, O children, hearken unto me, and listen to the sayings of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Let not thy heart turn aside to her ways, do not go astray on her paths.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 For many deadly wounded hath she caused to fall: yea, very numerous are all those slain by her.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
