Proverbs 6
1 My son, If thou hast become surety for thy friend, if thou hast struck thy hand for a stranger;
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 If thou art ensnared through the words of thy mouth, if thou art caught through the words of thy mouth:
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 [Then] do this by all means, my son, and deliver thyself, because thou art come into the power of thy friend, Go hasten to him, and urge thy friend.
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Grant not any sleep to thy eyes, nor slumber to thy eyelids.
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Deliver thyself as a roebuck from the hand [of the hunter], and as a bird from the hand of the fowler.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Go to the ant, thou sluggard; look on her ways, and become wise.
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 She, that hath no prince, officer, or ruler,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 Provideth in the summer her provision, gathereth in harvest-time her food.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 How long, O sluggard, wilt thou lie down? when wilt thou arise out of thy sleep?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 “A little [more] sleep, a little slumber, a little folding of the hands in lying down;”
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 But then will thy poverty come like a rover, and thy want as a man armed with a shield.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 A Godless person is a man of injustice, who walketh with a distorted mouth.
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 He blinketh with his eyes, he scrapeth with his feet, he pointeth with his fingers;
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 Perverseness is in his heart, he contriveth evil at all times; he scattereth abroad discord.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 Therefore shall suddenly come his calamity: unawares shalt he be broken without a remedy.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 Six things there are which the Lord hateth; and seven are an abomination unto his spirit:
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 Haughty eyes, a tongue of falsehood, and hands that shed innocent blood,
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 A heart that contriveth plans of injustice, feet that hasten to run after evil,
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 A false witness that eagerly uttereth lies, and him that scattereth abroad discord among brethren.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 Keep, O my son, the commandment of thy father, and reject not the teaching of thy mother:
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Bind them upon thy heart continually, tie them about thy throat.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 When thou walkest, it shall lead thee; when thou liest down, it shall watch over thee; and when thou art awake, it shall converse with thee.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 For the commandment is a lamp, and the law is light; and the way of life are the admonitions of correction:
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 To guard thee against a bad woman, from the flattery of an alien tongue.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Covet not her beauty in thy heart, and let her not conquer thee with her eyelids.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 For by means of a harlot [one is brought down] to the last loaf of bread: and an adulterous woman will even hunt for the precious life,
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Can a man gather up fire in his lap, and shall his clothes not be burnt?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Can a man walk along upon hot coals, and shall his feet not be burnt?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 So it is with him that goeth in to his neighbor's wife: no one that toucheth her shall remain unpunished.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 Men do not despise the thief, if he steal, to gratify his craving when he is hungry:
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 And if he be found, he must pay sevenfold; all the wealth his house must he give.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 But whoso committeth adultery with a woman lacketh sense: he that is the destroyer of his soul, will alone do this.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 Plague and disgrace will he meet with; and his reproach will not be blotted out.
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 For jealousy is the fury of a husband, and he will not spare on the day of vengeance.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 He will not regard the appearance of any ransom; and he will not be content, though thou give ever so many bribes.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
