Proverbs 5
1 My son, attend unto my wisdom; to my understanding incline thou thy ear:
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 That thou mayest observe discretion, and that thy lips may keep knowledge.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 For as of fine honey drop the lips of an adulterous woman, and smoother than oil is her palate;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 But her end is bitter as wormwood, it is sharp as a two-edged sword.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 So that she cannot balance the path of life; her tracks are unsteady, and she knoweth it not.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 And now, O ye children, hearken unto me, and depart not from the sayings of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Remove far from her thy way, and come not nigh to the door of her house;
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 That thou mayest not give up unto others thy vigor, and thy years unto the cruel;
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 That strangers may not satisfy themselves with thy strength, and with thy exertions, in the house of an alien:
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 While thou moanest at thy end, when thy flesh and thy body are coming to their end,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 And thou sayest, How have I hated correction, and how hath my heart rejected reproof;
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 While I hearkened not to the voice of my instructors, and to my teachers I inclined not my ear;
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 But little more was wanting, and I had been in all [kinds of] unhappiness in the midst of the congregation and assembly.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drink water out of thy own cistern, and running waters out of thy own well.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 So will thy springs overflow abroad; and in the open streets will be thy rivulets of water;
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 They will be thy own only, and not those of strangers with thee.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Thy fountain will be blessed: and rejoice with the wife of thy youth, —
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 The lovely gazelle and the graceful chamois: let her bosom satisfy thee abundantly at all times; with her love be thou ravished continually.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 And why wilt thou, my son, be ravished with an adulteress, and embrace the bosom of an alien woman?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 For before the eyes of the Lord are the ways of man, and all his tracks doth he weigh in the balance.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 His own iniquities will truly catch the wicked, and with the cords of his sin will he be held firmly.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 He will indeed die for want of correction; and through the abundance of his folly will he sink into error.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
