Proverbs 29
1 A man that, having received many admonitions, still hardeneth his neck, will suddenly be broken, and this without remedy.
Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
2 When the righteous are in authority, the people will rejoice; but when the wicked beareth rule, the people groan.
När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
3 The man that loveth wisdom causeth his father to rejoice; but he that keepeth company with harlots wasteth [his] wealth.
Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
4 A king will through the exercise of justice establish [the welfare of] a land; but one that loveth gifts overthroweth it.
En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
5 A man that flattereth his neighbor spreadeth a net for his steps.
Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
6 In the transgression of a man there is an evil snare: but the righteous ever singeth and rejoiceth.
När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
7 The righteous considereth the cause of the indigent: but the wicked will not understand the knowledge [of justice].
Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
8 Scornful men will kindle [confusion] in a town; but the wise turn away wrath.
De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
9 If a wise man contend with a foolish man, whether he be angry or whether he laugh, [he will have] no rest.
När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
10 Men of blood hate the guiltless one; but the upright seek [to preserve] his life.
De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
11 A fool uttereth all his mind; but the wise holdeth it back.
En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
12 If a ruler listen to the word of falsehood, all his servants become wicked.
En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
13 The poor and the man of exactions meet together: the Lord enlighteneth the eyes of both of them.
Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
14 When a king judgeth in truth the indigent, his throne shall stand firmly for ever.
En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
15 The rod and reproof impart wisdom; but a lad abandoned to himself bringeth shame on his mother.
Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
16 With the increase of the wicked transgression increaseth; but the righteous shall yet look on their downfall.
Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
17 Correct thy son, and he will procure thee rest: yea, he will give delight unto thy soul.
Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
18 Without a prophetic vision a people become unruly; but when it observeth the law, then will it be happy.
När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
19 Not with words [alone] can a servant be corrected; for though he understand, there will be no response.
En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
20 Seest then a man that is hasty in his words? there is more hope for a fool than for him.
Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
21 If one rear his servant delicately from his youth, then will he at length become as [his] son.
Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
22 A man of anger stirreth up strife; and a man of fury aboundeth in transgression.
En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
23 The pride of a man will humble him; but the humble in spirit will attain to honor.
Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
24 Whoso divideth with a thief hateth his own soul: he heareth the adjuration and dareth not to tell.
Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
25 The dread of man bringeth a snare; but whoso putteth his trust in the Lord will be upheld in safety.
Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
26 Many seek the favor of a ruler; but from the Lord cometh justice for man.
Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
27 An abomination of the righteous is an unjust man: and an abomination of the wicked is one who is upright in [his] way.
En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
