Proverbs 14
1 The wise among women buildeth her house; but the foolish pulleth it down with her own hands.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 In his uprightness walketh he that feareth the Lord; but perverse in his ways is he that despiseth him.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 In the mouth of the foolish is a stick [for his] pride; but the lips of the wise will preserve them.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Where no oxen are, is the crib clean; but the abundance of harvests is [only] through the strength of the ox.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 A faithful witness will not lie; but a false witness constantly uttereth lies.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 A scorner seeketh wisdom, and there is none; but knowledge is easy to the man of understanding.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Go far away from a foolish man, else thou wilt [never] know the lips of knowledge.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 The wisdom of the prudent is to understand his way; but the folly of fools is deceit.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 The fool maketh a mockery of guilt; but among the upright there is good will.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 The heart knoweth its own bitterness; and with its joy can no stranger intermeddle.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 The house of the wicked will be destroyed: but the tent of the upright will flourish.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 There is many a way which seemeth even before a man; but its end are ways unto death.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Even in laughter the heart feeleth pain; and at its end joy is sorrow.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 The backslider in heart will have enough of his own ways; and from him [departeth] the good men.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 The simple believeth every word; but the prudent man understandeth his steps.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 A wise man is fearful, and departeth from evil; but the fool exciteth himself, and is confident.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 He that is soon angry committeth folly; and a man of wicked devices is hated.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 The simple inherit folly; but the prudent crown themselves with knowledge.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 The bad sink down before the good; and the wicked are at the gates of the righteous.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Even to his own neighbor is the poor man hateful; but the friends of the rich are many.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 He that despiseth his neighbor is a sinner; but he that is gracious to the poor—happiness attend him!
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Behold, those who contrive evil are in error; but kindness and truth attend on those who contrive what is good.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 In all painful labor there is profit; but mere words of the lips [lead] only to want.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 The crown of the wise is their riches; but the folly of fools is [only] folly.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 A deliverer of souls is the true witness; but a witness of deceit uttereth lies.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 In the fear of the Lord is the strong confidence [of man], and unto his children will it be a place of shelter.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 The fear of the Lord is the source of life, [teaching] to avoid the snares of death.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 In the multitude of people is the king's glory; but in the want of a population is the downfall of the prince.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 He that is slow to anger is of great understanding; but he that is hasty of spirit holdeth up [to view] his folly.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 A sound heart is the life of the body; but jealousy is the rottenness of the bones.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 He that oppresseth the poor blasphemeth his Maker; but he that is gracious to the needy honoreth him.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Through his own evil is the wicked thrust down; but even in his death doth the righteous have confidence.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 In the heart of the man of understanding resteth wisdom: but [the little which is] in the bosom of fools is made known.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Righteousness exalteth a people; but the disgrace of nations is sin.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 The king's favor is bestowed on an intelligent servant; but his wrath is against him that deserveth shame.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
