< Proverbs 11 >

1 Balances of deceit are an abomination of the Lord; but a full weight [obtaineth] his favor.
Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2 When pride cometh, then cometh disgrace; but with the modest there is wisdom.
Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3 The integrity of the upright guideth them; but the cunning of the treacherous destroyeth them.
Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4 Wealth cannot profit on the day of wrath; but righteousness deliver from death.
Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5 The righteousness of the perfect maketh even his way; but by his own wickedness will the wicked fall.
Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6 The righteousness of the upright will deliver them; but through their own sinful desires are the treacherous caught.
De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7 When a wicked man dieth, [his] hope vanisheth; and the expectation of his children is lost.
När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8 The righteous is delivered out of distress, and the wicked cometh in his stead.
Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9 With his mouth doth the hypocrite destroy his neighbor; but through knowledge are the righteous delivered.
Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10 When it goeth well with the righteous, the town rejoiceth loudly: and when the wicked perish, there is joyful shouting.
En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11 Through the blessing of the upright a city is exalted; but through the mouth of the wicked it is pulled down.
Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12 He that despiseth his neighbor is void of sense; but a man of understanding maintaineth silence.
Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13 He that walketh about as talebearer revealeth secrets; but he that is of a faithful spirit concealeth the matter.
En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14 Where there is no wise guidance, a people must fall: but [it will obtain] help through the multitude of counsellors.
Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15 With evil will he be overwhelmed that is surety for a stranger: but he that hateth giving the hand as pledge is safe.
Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16 A woman endowed with grace will surely obtain honor; and the powerful will obtain riches.
Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17 The man of kindness doth good to his own soul; but he that troubleth his own flesh is cruel.
En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18 The wicked practiseth a work of falsehood; but he that soweth righteousness [obtaineth] the reward of truth.
De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19 He who is firm in righteousness attaineth to life: and he that pursueth evil [doth it] to his own death.
Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20 An abomination of the Lord are those of a perverse heart; but his favor is for those who are unblemished in their way.
Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21 The hand [of God] being against [his] hand, the bad man shall not go unpunished; but the seed of the righteous shall escape.
Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22 As a golden ring in a swine's snout, so is a handsome woman that hath thrown off discretion.
En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23 The desire of the righteous is only good: but the hope of the wicked is the wrath [of God].
De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24 There is a man that scattereth gifts, and yet his wealth is increased: and there is one that withholdeth more than is proper, and still cometh only to want.
Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25 A beneficent soul will be abundantly gratified; and he that refresheth [others] will be also refreshed himself.
Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26 Him that withholdeth corn, the people will denounce; but blessing will be heaped upon the head of the one that selleth it.
Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27 He that diligently searcheth after good seeketh favor; but if one inquireth after evil, it will come unto him.
Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28 He that trusteth in his riches will surely fall; but the righteous shall grow like the leaves [of a tree].
Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29 He that troubleth his own house will inherit the wind; and the fool will become the servant to the wise of heart.
Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30 The fruit of the righteous is of the tree of life, and the wise draweth souls to himself.
Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31 Behold, the righteous is recompensed on the earth: how much more the wicked and the sinner.
Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?

< Proverbs 11 >