Lamentations 5
1 Remember, O Lord, what hath occurred to us, look down, and behold our disgrace.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Our inheritance is turned over to strangers, our houses to aliens.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Orphans are we become, and [we are] without a father, our mothers are like widows.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Our water have we drunk for money: our wood cometh to us for a purchase price.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Up to our necks are we pursued: we are fatigued, and no rest is allowed us.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 To Egypt do we stretch out our hand, to Asshur, to be satisfied with bread.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our fathers have sinned, and are no more; but we have indeed to bear their iniquities.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Servants rule over us: no one delivereth us out of their hand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 At the peril of our life must we bring home our bread, because of the sword of the wilderness.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin gloweth like an oven, because of the heat of famine.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Women have they ravished in Zion, virgins, in the cities of Judah.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Princes were hanged up by their hand: the faces of elders were not honored.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Young men they bore to the mill, and boys stumbled under the wood.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 The elders have ceased from the gate, young men, from their singing.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Ceased hath the joy of our heart: our dance is changed into mourning.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Fallen is the crown of our head: woe to us, for we have sinned.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Because of this is our heart made sick; for these things are our eyes dimmed;
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Because of the mount of Zion which is wasted, foxes walk about on it.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 O thou, Lord, wilt truly abide for ever, thy throne existeth throughout all generations.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Wherefore wilt thou forget us for ever! wilt thou forsake us for so long a time?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Cause us to return, O Lord, unto thee, and we will return: renew our days as of old.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 For wouldst thou entirely reject us, be wroth with us to the uttermost?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
