Lamentations 3
1 I am the man who hath seen affliction by the rod of his wrath.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Me hath he driven out, and led into darkness, but not into light.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Surely against me doth he turn again and again his hand all the day.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 He hath caused my flesh and my skin to wear out, he hath broken my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He hath built around me, and encompassed me with poison and hardship.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 In dark places hath he set me to dwell, like the dead of olden times.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He hath placed a fence round about me, that I cannot get out; he hath made heavy my chain.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Also when I cry aloud and make entreaty, he shutteth out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He hath fenced up my ways with hewn stone, my paths hath he made crooked.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 A bear lying in wait is he to me, a lion in secret places.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 On my ways hath he placed thorns, and torn me in pieces: he hath made me desolate.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He hath bent his bow, and placed me as a mark for the arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He hath caused to enter into my reins the children of his quiver.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I am become a laughing-stock to all my people, their [jeering] song all the day.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He hath sated me with bitter things, he hath made me drunken with wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 He hath also broken my teeth with gravel-stones, he hath covered me with ashes.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 And my soul hath given up all thoughts of peace: I forget happiness.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I said, Lost is my strength, my expectation also from the Lord.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Remembering my affliction and [the cause of] my complaint, wormwood and poison.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Remembering [this] continually my soul is bowed down deeply within me.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 [Yet] this answer will I give to my heart: therefore will I wait [in confidence].
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 It is through the Lord's kindness that we are not consumed, because his mercies have no end;
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 They are new every morning: great is thy faithfulness.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 The Lord is my portion, saith my soul, therefore will I wait for him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 The Lord is good unto those that hope in him, to the soul that seeketh him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 It is good that one should wait and this in silence for the salvation of the Lord.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 It is good for a man that he bear the yoke in his youth;
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 That he sit in solitude and be silent; because He hath laid it upon him;
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 That he put his mouth in the dust; perhaps there still is hope;
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 That he offer his cheek to him that smiteth him; that he be satisfied with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the Lord will not cast off for ever;
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 But though he have caused grief, yet will he have mercy according to the abundance of his kindnesses.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For he doth not afflict of his own will, and aggrieve the children of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 To crush under his feet all the prisoners of the earth,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 To pervert the justice [due to man] before the face of the Most High.
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 To subvert a man in his contest—should the Lord not see this?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who is he that saith aught, and it cometh to pass, when the Lord hath not ordained it?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Do not out of the mouth of the Most High come both the evil things and the good?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Wherefore should a living man complain? let every man complain because of his sins.
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Let us search through and investigate our ways, and let us return to the Lord.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Let us lift up our heart with our hands unto God in the heavens.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We have indeed transgressed and rebelled: thou hast truly not pardoned.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Thou hast covered [us] with thy anger, and made pursuit after us: thou hast slain, thou hast not pitied.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Thou hast covered thyself with a cloud, that no prayer should pass through.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 As something loathsome and rejected hast thou rendered us in the midst of the people.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Wide have all our enemies opened against us their mouth.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Terror and a snare are come upon us, [with] desolation and breaches.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 With streams of water runneth my eye down, because of the breach of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 My eye trickleth down, and resteth not, without any intermission,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Till the Lord look down, and behold from heaven.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 My eye affecteth my soul because of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Those who are my enemies, without a cause, have chased me about like a bird.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They have shut up in the dungeon my life, and have cast stones upon me.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Waters streamed over my head: I said, I am cut off.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 I called on thy name, O Lord, out of the dungeon of the lowest depth.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Thou didst hear my voice: hide not thy ear to give me enlargement at my cry.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Thou wast ever near on the day that I called on thee: thou saidst, Fear not.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 Thou didst plead, O Lord, the causes of my soul: thou didst [before this] redeem my life.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Thou hast [now] seen, O Lord, the wrong I suffer: judge thou my cause.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Thou hast seen all their vengeance, all their plans against me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Thou hast heard their reviling, O Lord, all their plans against me,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The speeches of these that rise up against me, and their device against me all the day.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Oh look upon their sitting down, and their rising up: I am their [jeering] song.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Render unto them a recompense, O Lord, according to the work of their hands.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Give them confusion of heart, thy curse he upon them.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Pursue them in anger and destroy from under the heavens of the Lord.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
