Job 9
1 Then answered Job, and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Truly I know that it is so: and how could a mortal be righteous before God?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 If he were desirous to enter into a contest with him, he could not give him one answer out of a thousand.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 He is wise of heart, and mighty in strength: who hath hardened himself against him, and escaped unscathed?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 [He it is] who removeth mountains, and they know it not, yea, when he overturneth them in his anger;
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Who shaketh the earth loose out of her place, that her pillars tremble;
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Who speaketh to the sun, and he shineth not, and around the stars he placeth a seal;
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Who spread out the heavens by himself alone, and treadeth upon the hillocks of the sea;
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Who made the Bear, Orion, and the Pleiades, and the chambers the south;
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Who doth great things which are quite unsearchable, and wonders which are quite without number.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Lo, were he to go past by me, I should not see him; and were he to pass along, I should not perceive him.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Behold, were he to snatch aught away, who could hold him back? who would say unto him, What dost thou?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 God will not withdraw his anger: beneath him sink down the helpers of the proud.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 How much less then could I answer him, and select my words [to contend] with him?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Whom, were I even righteous, I could not answer? to him that condemneth me I could [only] make supplication.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Or were I to call, and he would answer me, I could yet not believe that he would give ear unto my voice—
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 He that bruiseth me with [his] tempest, and multiplieth my wounds without a cause.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 He suffereth me not to recover my breath; but feedeth me overmuch with bitter things.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 If it regard strength, lo, he is the powerful; and if justice, who will cite him for me to appear?
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 If I were righteous even, my own mouth would condemn me: were I innocent, it would still prove me perverse.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 I am innocent; I will not have regard for myself: I will despise my life.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 One thing is [certain], therefore have I said it, The innocent and the wicked he bringeth to their end.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 If a scourge should slay suddenly, he will mock at the trial of the guiltless.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Is a land given up into the hand of the wicked? he covereth the faces of its judges: if this be not the truth, who is it then?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 And my days pass swifter than a runner: they flee away, they see no happiness,
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 They hasten along like pirate ships: like the eagle that stoopeth down upon his food.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 If I say, I will forget my complaint, I will leave off my sorrowful countenance, and recover my cheerfulness:
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 O then would I be in dread of all my pains; I know that thou wilt not declare me innocent.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 I must ever be guilty: why then should I fatigue myself for nought?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 If I were to wash myself in snow-water, to cleanse myself in the purity of my hands:
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 Even then wouldst thou plunge me in the ditch, that my own clothes would render me abhorred.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 For he is not a man, like me, that I could answer him, that we should enter together into a contest.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 There is no one who can decide between us, who could lay his hand upon us both.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Let him but remove from me his rod, and let not his dread terrify me:
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Then would I speak, and not fear him; for the like I feel not within me.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
