Job 8
1 Then answered Bildad the Shuchite, and said,
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 How long wilt thou speak these things? and [let] like a mighty wind be the words of thy mouth?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Should God pervert justice? or should the Almighty pervert righteousness?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 If thy children have sinned against him, then did he send them off through the means of their transgression.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 If thou wilt earnestly seek for God, and make thy supplication to the Almighty;
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 If thou become pure and upright: surely then will he watch over thee, and restore thy righteous habitation.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 And thy beginning will have been small; because thy latter end will grow up greatly.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 For ask, I pray thee, of an earlier generation, and prepare thyself to [stand by] the research of their fathers; —
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 For we are but of yesterday, and know nothing, because a [mere] shadow are our days upon earth; —
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Behold, these will truly teach thee, they will speak unto thee, and out of their very heart will they bring forth words:
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 Can the bulrush shoot upward without mire? can the meadow-grass grow up without water?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 It is yet in its greenness, not yet cut down, when it withereth before any other grass.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 So are the paths of all that forget God; and the hope of the hypocrite will perish:
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 [It is he] whose trust will be cut off, and but a spider's web is that in which he confideth.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 He leaneth against his house, but it shall not stand: he layeth fast hold on it, but it shall not remain erect.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 He is in full vigor before the sun, and over his garden his shoots go forth.
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 His roots are twisted about a stoneheap, he selecteth [for himself] a place of stones.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 But when men destroy him from his place, then will it deny him, saying, I have never seen thee.
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Behold, this is the joy of his way, and out of the [same] dust others will grow up.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Behold, God will not reject a perfect man, and will not hold fast by their hand the evil-doers:
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Till he fill thy mouth with laughing, and thy lips with joyful shouting.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 They that hate thee shall be clothed with shame; and the tent of the wicked shall be no more.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
