Job 38

1 Then did the Lord address Job out of the storm-wind, and said,

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 Who is this that casteth darkness [on my] counsel by words without knowledge?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Do but gird up like a mighty man thy loins: and I will ask thee, and do thou inform me.

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Where wast thou when I laid the foundations of the earth? tell it, if thou hast any understanding [of it].

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Who fixed her measurements, if thou knowest it? or who stretched the measuring-line over her?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Upon what are her foundation-pillars placed at rest? or who laid her corner-stone:

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 When altogether sang the morning stars in gladness, and shouted for joy all the sons of God?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 And who closed up with doors the sea, when, issuing forth, it came out of the deep bosom of the earth?

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 When I made the clouds its garment, and thick fog its swaddling-cloth,

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 And when I decreed for it my law, and set [for it] bars and doors,

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 And said, Thus far mayest thou come, but no farther; and here shall be stayed [thy strength] in the pride of thy waves?

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Didst thou ever, in all thy days, command the morning; didst thou ever assign the morning-dawn its place:

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 That it might lay hold of the ends of the earth, so that the wicked might be shaken out therefrom?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 She is changed as the sealing-clay: and [all things] stand as though newly clad.

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 And from the wicked is their light withdrawn, and the high-raised arm is broken.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Didst thou ever penetrate as far as the springs of the sea? or wander through the bottom of the deep?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Were the gates of death ever laid open unto thee? or canst thou see the doors of the shadow of death?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Hast thou a clear understanding of the breadth of the earth? Tell it, if thou knowest it all.

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Where is the way [to the spot where] the light dwelleth? and the darkness—where is its place,

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 That thou mightest take each to its boundary, and that thou mightest mark the pathways to its house?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Thou [surely] knowest it; because thou wast then born, and the number of thy days is great!

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Didst thou ever enter into the treasuries of the snow? or canst thou see the treasuries of the hail,

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 Which I have reserved for the time of distress, for the day of fight and battle?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 Where is the way [to the spot where] the light divideth itself, [where] the east wind is scattered over the earth?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Who hath divided off watercourses for the overflowing rain, and a way for the lightning [that is followed by] thunders,

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 To bring rain on a land, void of men; on a wilderness wherein no son of earth [is found];

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 To satisfy waste and desolate lands; and to promote the growth of the tender grass?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Hath the rain a father? or who hath begotten the drops of the dew?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Out of whose womb cometh forth the ice? and the hoary frost of heaven—who giveth birth to it?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 [When] like a stone the waters are congealed, and the face of the deep is bound in fetters?

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Canst thou bind together the chains of the Pleiades, or loosen the bands of Orion?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Canst thou bring forth the constellations of the zodiac, each in its season? or canst thou guide the Bear with its young?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Knowest thou the laws of heaven? or dost thou appoint its rule on the earth?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Canst thou lift up to the clouds thy voice, that the abundance of waters may cover thee?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Canst thou send out lightnings, that they may go, and say unto thee, Here are we?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Who hath put wisdom in the dark clouds? or who hath given understanding to the bright meteors?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Who ordaineth the skies with wisdom? or who emptieth out the bottles of heaven.

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 When the dust is poured out as molten metal, and the clods are made to cleave fast together?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Dost thou hunt for the lioness her prey? and suppliest thou the food for the young lions,

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 When they are couched in their lairs, rest in the thicket, lying in wait?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Who provideth for the raven his provision? when his young ones cry unto God, and wander about for lack of food?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?