Job 33
1 Therefore do thou but hear, O Job, my speeches, and give ear to all my words.
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Behold now, I have opened my mouth, my tongue speaketh in my mouth.
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Out of my straightforward heart [come] my sayings, and my lips utter knowledge clearly.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 The spirit of God hath made me, and the breath of the Almighty giveth me life.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 If thou canst, answer me, array thyself before me, stand forward.
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Behold, I am in the same relation as thyself toward God: I myself also am cut out of the clay.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Behold, dread of me cannot terrify thee, and my pressure will not be too heavy upon thee.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 But thou hast said before my ears, and the sound of the words I still hear,
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 “I am pure without transgression, I am quite clean; and there is no iniquity in me:
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 Yet, behold, he findeth hateful backsliding on me, he regardeth me as an enemy unto him;
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 He putteth my feet in the stocks, he watcheth all my paths.”
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 Behold, In this thou art not just: I will answer thee; for God is far greater than a mortal.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Why dost thou contend against him? for with all his words will he not give an answer.
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 For God speaketh once, yea twice: [yet man] regardeth it not.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 In a dream, in a vision of the night, when deep sleep falleth upon men, in slumbers upon the couch:
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 Then doth he lay open the ear of men, and sealeth it with their warning;
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 To remove the son of earth [from his intended] deed and he covereth up pride from man;
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 He withholdeth his soul from the pit, and his life from passing away by the sword.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 And so is he admonished by pain upon his couch, and all his bones with violent [aches].
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 So that his inclination abhorreth bread, and his soul, the most agreeable food.
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 His flesh is consumed away, that it cannot be seen, and his bones that were not seen stick out.
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 Yea, his soul draweth near unto the pit, and his life to those that slay.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 If there be now about him one single angel, as defender, one out of a thousand, to tell for man his uprightness:
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 Then is he gracious unto him, and saith, Release him from going down to the pit, I have found an atonement.
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 His flesh becometh full again as in youth: he returneth to the days of his boyhood.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 He will offer his entreaty unto God, and he will receive him in favor, that he may see his face with joy: so doth He recompense unto the mortal his righteousness.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 He then should assemble men around, and say, “I had sinned, and perverted what is right, yet have I not received a like return.”
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 Thus he redeemeth his soul from passing into the pit, and his life will look joyously on the light.
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 Lo, all these things doth God two or three times with man;
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 To bring back his soul from the pit, that she may shine in the light of life.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Listen well, O Job, hearken unto me: keep silence, and I will truly speak.
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 If thou hast any words, answer me: speak, for I wish to justify thee.
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 If not, hearken thou unto me: keep silence, and I will teach thee wisdom.
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
