Job 32
1 So had these three men abstained from answering Job; because he was righteous in his own eyes.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Thereupon was kindled the wrath of Elihu the son of Barachel the Buzite, of the family of Ram: against Job was his wrath kindled, because he had declared himself more righteous than God.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 And against his three friends was his wrath kindled; because they had found no answer, and yet had condemned Job.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
4 Now Elihu had held back toward Job [his] words; because the others were older in days than he.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 But when Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, then was his wrath kindled.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 And Elihu the son of Barachel the Buzite commenced, and said, Young am I in days, and ye are very old: therefore I hesitated and feared to show you what I know.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 I had said, Days shall speak, and multitude of years shall make wisdom known.
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 But it is the spirit in man, and the breath of the Almighty which giveth them understanding.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Not those rich in years must be always wise: neither do the aged constantly understand what is just.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Therefore do I say, Hearken to me: I also will show forth what I know myself.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Behold, I waited for your words: I gave an attentive ear to your reasonings, till you might have searched out the [proper] words.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 And now I understand you fully, and, behold, there is none that convinceth Job, or, that answereth his speeches among you.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Say then not, We have found wisdom: God will thrust him down, not man.
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 But he hath not directed any words against me: and with your speeches will I not answer him.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 They are dismayed, they answer no more: words have escaped away from them.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 And should I wait [longer], because they cannot speak, because they stand stilt and answer no more?
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 [But] I also will surely answer my part, I myself also will show forth what I know;
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 For I am full of words, the spirit in my bosom urgeth me hard.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Behold, my bosom is like [fresh] wine which hath not been opened: like new bottles it is ready to burst.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 I will speak, that I may breathe freer: I will open my lips and answer.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 On no account will I show undue favor to any man, and to no son of earth will I give flattering titles.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 For I know not to give flattering titles; [for else] my Maker would speedily carry me away.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
