Job 27
1 And Job continued taking up his parable, and said,
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 As God liveth, who hath removed justice from me; and by the Almighty, who hath embittered my soul:
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 All the while my breath is in me, and the spirit of God is in my nostrils;
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 Shall my lips not speak any wrong, nor shall my tongue utter deceit.
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 Far be it from me that I should justify you; till I depart hence will I not allow [any one] to take my integrity away from me.
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 I have laid fast hold on my righteousness, and I will not let it go: my heart shall not reproach me [for my conduct] during all my life.
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 Like the wicked is [therefore] my enemy, and he that riseth up against me like a wrong-doer.
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 For what is the hope of the hypocrite, when he hath gained unjust wealth, when God casteth forth his soul?
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Will God hear his cry, when distress cometh upon him?
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Or can he find delight in the Almighty? can he call on God at all times?
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 I will instruct you concerning what is in the hand of God: [the way] which is with the Almighty will I not conceal.
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Lo! ye yourselves have all beheld it: why is it then that ye deal in such vanities?
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 This is the portion of a wicked man with God, and the portion of tyrants, which they shall receive from the Almighty.
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 If his children be multiplied, it is only for the sword; and his offspring will not be satisfied with bread.
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 Those of his that are left to escape will be buried by death; and his widows will not be able to weep.
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 Though he heap up silver as the dust, and prepare garments [as plentifully] as the clay:
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 He may prepare, but the righteous will clothe himself [therewith], and the silver the innocent will divide.
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 He buildeth his house like the moth, and like a hut that a keeper hath made.
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 Rich will he lie down, but will not be gathered [into the grave]: one openeth his eyes, and he is no more.
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Like a flood will terror overtake him, in the night a tempest will steal him away.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 The east wind will lift him up, and he must be gone; and it hurleth him like a storm out of his place.
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 And [God] will cast [evil] upon him, and bare no pity: out of his hand [his wealth] will surely escape.
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 Men will clap their hands over him, and will hiss after him out of his place.
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
