Job 26

1 Then answered Job, and said,

Därefter tog Job till orda och sade:

2 What assistance hast thou given to the powerless? [how] hast thou helped the arm without strength?

Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

3 How hast thou counselled the unwise? and what sound wisdom hast thou made known so plentifully?

Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

4 To whom hast thou told words? and whose spirit came from thee?

Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

5 The departed are called into being beneath the waters, and their inhabitants.

Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

6 Naked is the nether world before him, and there is no covering for the place of corruption. (Sheol h7585)

Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

7 He stretched out the north over empty space; he suspended the earth on nothing;

Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

8 He bound up the waters in his clouds; and the cloud bursteth not under their weight;

Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

9 He closed up the surface of his throne, spreading over it his cloud;

Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

10 A fixed limit he compassed off over the face of the waters, for the division of the light and darkness.

En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

11 The pillars of heaven tremble greatly, and are astounded at his rebuke.

Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

12 By his power he split in pieces the sea, and by his understanding he crushed [its] pride:

Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

13 By his breath the heavens [acquired] beauty; his hand hath created the flying serpent.

Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

14 Lo, these are ends of his ways; for how slight a whisper is heard [by us] of him! but the thunder of his mighty deeds who can understand?

Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?