Job 23
1 Then answered Job, and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Even now is my complaint bitter: my suffering is heavier than my groans.
Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3 Oh who would grant that I knew where I might find him! that I might attain to his Judgment throne!
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4 I would put in order before him my cause, and my mouth would I fill with arguments.
Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5 I should know the words which he might answer me, and understand what he might say unto me.
Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6 Would he with his power contend against me? he would truly not lay such doings to my charge.
Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7 There would an upright one argue with him; and I should be allowed to escape for ever by my judge.
Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8 But, lo, I go eastward—and he is not there; and to the west— and I cannot perceive him;
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9 When he doth great things at the north, I behold him not; he hideth himself in the south—and I see him not.
har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10 But he knoweth the way that I take: were he to probe me, I should come forth as gold.
Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11 On his steps my foot hath held fast: his way have I kept, and swerved not.
Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12 From the commandment of his lips have I also not moved away: as a fixed statute for me have I treasured up the sayings of his mouth.
Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13 But he is unchangeably one, and who can turn him? And what his will desireth, even that he doth.
Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14 For he will bring to completion what hath been destined for me: and like these hath he many other things with him.
Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 Therefore am I terrified at his presence: I will reflect, and be in dread of him.
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16 Still God hath made timid my heart, and the Almighty hath terrified me;
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17 Because I was not destroyed before this darkness, and because he hath not hidden from my face [this] gloom.
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
