Job 21
1 Then answered Job, and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hear, O hear my speech, and let this be wherewith you give consolations.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Bear with me that I may indeed speak: and after my speaking, then canst thou mock.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 As for me, —is against man my complaint? and if this be so, why should my spirit not be impatient?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Turn yourselves unto me, and be astounded, and lay your hand upon your mouth.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Yea, when I think of it, I am terrified, and shuddering seizeth hold of my flesh.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Wherefore do the wicked live, become old, yea, grow strong in power?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Their seed is firmly established in their presence with them. their offspring are before their eyes.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Their houses are at peace without any dread, and no rod of God [cometh] over them.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 The bull of each one gendereth, and disappointeth not: the cow of each one calveth, and casteth not her young.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 They send forth their little ones like a flock, and their children skip about [with joy].
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 They sing to the timbrel and harp, and rejoice at the sound of the pipe.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13 They wear out their days in happiness, and in a moment they go down to the nether world. (Sheol h7585)
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 And yet they say unto God, “Depart from us; and the knowledge of thy ways we desire not.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 What is the Almighty, that we should serve him? and what profit shall we have, if we entreat him urgently?”
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Lo, not in their hand doth their happiness rest! The counsel of the wicked be [still] far from me.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 How often is the lamp of the wicked quenched? and how often cometh over them their calamity? and doth [God] distribute their lot in his anger?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Are they as straw before the wind, and as chaff which the stealeth away?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Should God lay up for his children his wrong-doing? it were better that he reward him, that he might know it himself.
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 His own eyes ought to see his downfall, and from the wrath of the Almighty ought he to drink.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For what care hath he for his household after him, when the number of his months is all apportioned to him?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Is this fitting God, who teacheth knowledge? him who judgeth those that are highest?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 That this one dieth in his full strength, being wholly at ease and quiet;
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 His vessels being full of healthy fluid, and the marrow of his bones being well moistened:
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 While this other dieth with an embittered soul, and hath never partaken of any happiness;
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 [And yet] together they must lie down in the dust, and the worms will cover them?
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Behold, I know your thoughts, and the opinions which ye wrongfully devise against me.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 For ye say, Where is the house of the noble-minded? and where is the tent of the dwelling-places of the wicked?
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Have ye not asked the wayfarers? surely their token ye cannot disregard,
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 That the bad man is reserved for the day of calamity, [that the wicked] are carried forward to the day of wrath.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 [But] who will tell him to his face of his way? and who will repay him what he hath done?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Yea he will indeed be carried to the grave, and men will quickly think of his monument:
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Sweet are to him the clods of the valley; and after him succeedeth every man, as those that were before him are without number.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 How then will ye comfort me with vanity? and of your answers there remaineth only deception.
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
