< Job 16 >

1 Then answered Job, and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 I have heard many things such as these: troublesome comforters are ye all.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Shall there be any end to words of wind? or what compelleth thee that thou shouldst answer?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 I also could well speak as ye do: if your soul were but in my soul's stead, I could overwhelm you with words, and could shake my head at you.
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 But I would strengthen you with my mouth, and the condolence of my lips should restrain [your grief].
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 Though I were to speak, my pain would not be restrained; and though I should forbear, what will go away from me?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 But now he hath made me weary: thou hast made desolate all my company.
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 And thou hast filled me with wrinkles, they are my witnesses; and my leanness riseth up for me, giveth its testimony to my face.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 In his wrath he teareth me to pieces, and assaileth me: he gnasheth over me with his teeth; my adversary sendeth threatening looks at me.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 They now open wide against me their mouth; reproachfully they smite my cheek: altogether do they assemble against me.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 God hath surrendered me to the unjust, and cast me down into the hands of the wicked.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 I was at ease, but he hath crushed me; he hath also grasped me by the neck, and shaken me to pieces, and set me up unto himself as a mark;
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 His archers encompass me round about; he cleaveth my reins sunder, and doth not pity; he poureth out upon the ground my gall;
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 He breaketh me down with breach upon breach; he runneth against me like a mighty man.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 Sackcloth have I sewed upon my skin, and my horn I roll in the dust.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 My face gloweth from weeping, and on my eyelids resteth the shadow of death:
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 Not because any violence is in my hands, and while my prayer is pure.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 Earth! do thou not cover up my blood, and let no place restrain my cry.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Even now, behold, my witness is in the heavens, and one that testifieth for me is on high.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 Are my friends my defenders? unto God my eye poureth out [its tears].
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 And oh that a man might plead with God, as one son of earth with the other!
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 For when the numbered years are passed, then must I travel a path whence I cannot return.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

< Job 16 >