Job 15
1 Then answered Eliphaz the Themanite, and said,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Should a wise man utter windy knowledge, and fill his inward parts with the east wind?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Should he reason with a speech which availeth nothing? and with words in which there is no profit?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Yea, thou truly makest void the fear [of God], and diminishest devotion before God.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 For thy iniquity teacheth thy mouth, so that thou choosest the language of the crafty.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Thy own mouth must condemn thee, but not I: yea, thy own lips will testify against thee.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Wast thou born as the first man? or wast thou brought forth before the hills?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Hast thou listened to the secret counsel of God? and is wisdom therefore of little esteem with thee?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 What knowest thou, that we do not know? what understandest thou, which is not with us?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Both the grayheaded and the very aged are among us, — richer than thy father in days.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Are the divine consolations too little for thee? and the word that was so mild with thee?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Whither doth thy heart carry thee away? and what do thy eyes gaze at?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 That thou shouldst turn against God thy spirit, and utter [such] words out of thy mouth?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 What is man, that he should be pure? and that he who is born of woman should be declared righteous?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Behold, in his holy ones he putteth no trust; and the heavens are not pure in his eyes:
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 How much more then the abominable and corrupt, the man who drinketh like water wrong-doing?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 I will instruct thee, hear me; and what I have seen will I relate;
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Which wise men have ever told, and have not concealed, as they obtained it from their fathers;
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 Unto whom alone the earth was given, and into whose midst no stranger ever entered.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 All his days is the wicked plagued with pain, and the number of years which are laid by for the tyrant.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 A sound of terrors is in his ears: during peace will the waster come over him.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 He believeth not that he shall return out of darkness, and he is looked for by the sword.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 He wandereth abroad for bread, [saying, ] Where is it? he knoweth that there is ready at his hand the day of darkness.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Distress and anguish terrify him: they assail him with might, as a king prepared for the battle.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Because he had stretched out against God his hand, and strengthened himself against the Almighty;
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 [And] he had run against him, with an [extended] neck, with the thick roundings of his bucklers;
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Because he had covered his face with his fat, and had made thick folds of fat on his flanks;
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 And he dwelt in abandoned cities, in houses which none inhabited, which were destined to be ruinous heaps.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 [Yet] will he not remain rich, neither will his wealth endure, nor will he attain their perfection on earth.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 He will never depart out of darkness: the flame shall dry up his shoots, and he will depart by the breath of God's mouth.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Let him that goeth astray not trust in vanity; for vanity will be what he obtaineth thereby.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Even before his time will it be overfull, and his branches will not be green.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 He will shake off like the vine his unripe grapes, and cast off like the olive his blossoms.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 For the assembly of hypocrites will remain desolate, and fire will consume the tents of bribery.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 They conceive trouble, and bring forth wrong-doing, and their body prepareth deceit.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
