Job 13
1 Lo, all [this] hath my eye seen, my ear hath heard and noted it for itself;
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 As much as ye know, do I also know: I do not fall short compared with you.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 However, I would gladly speak to the Almighty; and to argue with God do I desire.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 But ye are inventors of falsehood, physicians of no value are all of you.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Oh, who would grant that ye might keep a profound silences! and it would he accounted unto you as wisdom.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Do hearken but to my reasoning, and listen to the pleadings of my lips.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Will ye speak wrong things for God? and will ye speak for him deceitfully?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Will ye show him undue favor, when ye contend for God?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Will it be well if he should search you out? or as one overreacheth another mortal, do ye expect to overreach him?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 He will surely reprove you, if in secret you show him undue favor.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Doth not his excellency terrify you? and his dread fall upon you?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 The things you remember are mere proverbs of ashes, your high-places are high-places of clay.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Keep silence toward me, that I may indeed speak, and let pass over me what will.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Whatever it may cost, I will take my flesh in my teeth, and my life will I put in my hand.
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Lo, though he slay me, yet will I trust in him: only I will argue my own ways before him.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Even he will come to my assistance; for a hypocrite cannot come before him.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Listen well to my word, and to my demonstration with your ears.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Behold now, I have arrayed my cause: I know that I shall be indeed justified.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Who is he that will contend with me? for now, if I keep silence, I must perish.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Only two things do not unto me: then will I not hide myself from thy presence.
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Remove thy hand far from me; and let not thy dread terrify me.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Then call thou, and I will answer; or let me speak, and do thou reply to me.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 How many are my iniquities and sins? my transgression and my sin let me know.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Wherefore wilt thou hide thy face, and regard me as an enemy unto thee?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Wilt thou terrify a leaf driven about [by the wind]? and wilt thou pursue dry stubble?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 That thou writest bitter decrees against me, and assignest unto me the iniquities of my youth;
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 And [that] thou puttest my feet in the stocks, and watchest narrowly all my paths; [and] settest for thyself a mark upon the soles of my feet?
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 And yet the body decayeth like a rotten thing, as a garment that the moth hath eaten.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
