Job 12
1 Then answered Job, and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Truly ye are indeed the [right kind of] people, and with you wisdom must die out.
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 I also have sense like you; I do not fall short compared with you: and who possesseth not such things as these?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 I am as one laughed at by his friend, who calleth upon God, while he answered him: [yea, ] a laughing-stock though righteous and innocent.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 To the unfortunate there is given contempt— according to the thoughts of him that is at ease— prepared [also] for those whose foot slippeth.
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Prosperous are the tents of robbers, and security is given to those that provoke God. to him who carrieth his god in his hand.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Yet, do only ask of the beasts, and they will instruct thee; and the fowls of the heavens, and they will tell it thee;
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Or speak to the earth, and she will instruct thee; and the fishes of the sea will inform thee
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Who knoweth not through all these that the hand of the Lord hath wrought this?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 [He] in whose hand is the soul of every living thing, and the spirit of all the bodies of men?
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Doth not the ear try words, as the palate tasteth food for itself?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 So It with the ancients wisdom, and with [those of] length of days understanding,
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 That with him are wisdom and strength, his are counsel and understanding.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Behold, he pulleth down, and there can be no rebuilding: he locketh [the prison] upon a man, and there can be no opening,
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Behold, he restraineth the waters, and they dry up; or he suffereth them to flow, and they overturn the earth.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 With him are strength and counsel: his are the deceived and the deceiver.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 He leadeth counsellors away bereft of sense, and maketh the judges fools.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 He looseth the bond of kings, and bindeth a girdle around their loins.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 He leadeth priests away bereft of sense, and the powerful he causeth to walk on crooked paths.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 He removeth the speech from trusty speakers, and taketh away the intelligence of the aged.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 He poureth contempt upon princes, and the belt of the mighty be looseneth.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 He layeth open deep things from the midst of darkness, and bringeth out unto light the shadow of death.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 He permitteth the nations to become great, and destroyeth them: he spreadeth out the nations, and leadeth them away.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 He taketh away the sense of the chiefs of the people of the land, and causeth them to wander astray in a wilderness when there is no way.
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 They grope in the dark without light, and he causeth them to wander astray like a drunken man.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
