Ecclesiastes 11
1 Cast thy bread upon the face of the waters; for after many days wilt thou find it again.
Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.
2 Give a portion to seven, and also to eight: for thou knowest not what evil may come upon the earth.—
Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.
3 If the clouds be full of rain, they will empty it out upon the earth; and if the tree fall toward the south, or toward the north, on the place where the tree falleth, there will it remain.
Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.
4 He that watcheth the wind will not sow; and he that gazeth on the clouds will not reap.
En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.
5 As thou knowest not which is the way of the wind, as little as what is enclosed in the womb of her that is with child: even so thou canst not know the works of God who maketh all.
Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.
6 In the morning sow thy seed, and in the evening let not thy hand rest; for thou knowest not which will succeed, whether this or that, or whether both of them will be alike good.
Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.
7 Truly the light is sweet, and it is a pleasant thing for the eyes to see the sun;
Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.
8 For if a man live [even] many years, let him rejoice in them all; and let him remember the days of darkness; for they will be many; all that cometh is vanity.
Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet.
9 Rejoice, O young man, in thy childhood; and let thy heart cheer thee in the days of thy youthful vigor, and walk firmly in the ways of thy heart, and in [the direction which] thy eyes see: but know thou, that concerning all these things God will bring thee into judgment.
Gläd dig, du yngling, din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.
10 And remove vexation from thy heart, and cause evil to pass away from thy body; for childhood and the time when the head is black are vanity.
Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.
