Ecclesiastes 11
1 Cast thy bread upon the face of the waters; for after many days wilt thou find it again.
Låt ditt bröd fara öfver vatten, så varder du det finnandes i längdene.
2 Give a portion to seven, and also to eight: for thou knowest not what evil may come upon the earth.—
Skift ut emellan sju, ock emellan åtta; ty du vetst icke, hvad olycka på jordene komma kan.
3 If the clouds be full of rain, they will empty it out upon the earth; and if the tree fall toward the south, or toward the north, on the place where the tree falleth, there will it remain.
När molnskyarna fulle äro, så gifva de regn på jordena; och när trät faller, det falle söderut, eller norrut, på hvilket rum det faller, der blifver det liggandes.
4 He that watcheth the wind will not sow; and he that gazeth on the clouds will not reap.
Den som aktar på vädret, han sår intet, och den som uppå skyarna skådar, han skär intet upp.
5 As thou knowest not which is the way of the wind, as little as what is enclosed in the womb of her that is with child: even so thou canst not know the works of God who maketh all.
Såsom du icke vetst vädrens väg, och huru benen i moderlifvet tillredd varda, så kan du ock icke veta Guds verk, som han allt gör.
6 In the morning sow thy seed, and in the evening let not thy hand rest; for thou knowest not which will succeed, whether this or that, or whether both of them will be alike good.
Så dina säd om morgonen, och håll icke upp med dine hand om aftonen; ty du vetst icke, hvilketdera bättre lyckas kan; och om både lyckades, så vore det dess bättre.
7 Truly the light is sweet, and it is a pleasant thing for the eyes to see the sun;
Ljuset är sött, och ögonen är ljuft att se solena.
8 For if a man live [even] many years, let him rejoice in them all; and let him remember the days of darkness; for they will be many; all that cometh is vanity.
Om en menniska i lång tid lefver, och är glad i all ting, så tänker han dock allenast på de onda dagar, att de så månge äro; ty allt det honom vederfars, är fåfängelighet.
9 Rejoice, O young man, in thy childhood; and let thy heart cheer thee in the days of thy youthful vigor, and walk firmly in the ways of thy heart, and in [the direction which] thy eyes see: but know thou, that concerning all these things God will bring thee into judgment.
Så gläd dig nu, du yngling, i dinom ungdom, och låt ditt hjerta vara gladt i dinom ungdom; gör hvad dino hjerta lyster, och dinom ögom behagar; och vet, att Gud skall, för allt detta, hafva dig fram för domen.
10 And remove vexation from thy heart, and cause evil to pass away from thy body; for childhood and the time when the head is black are vanity.
Lägg bort sorg utaf ditt hjerta, och kasta bort det onda ifrå dinom kropp; ty barndom och ungdom är fåfängelighet.
